onsdag 18 oktober 2017

Virkat nyckelband


Jag har länge haft ett nyckelband men som ni vet när man haft någonting länge så slits det. Dessutom var det inte så snyggt. Ett vanligt tygband med väldigt många olika färger. Kändes inte alls som jag. 
Och eftersom det gick sönder fick jag idéen att virka ett eget. 


Sagt och gjort. Jag tog fram garn i färger jag gillade. Sen la jag upp 60 maskor och fyllde på med stolpar hela vägen. En rad med smygmaskor och avslutade med det lila garnet som jag virkade tre smygmaskor med och fäste på varannan maska för att få lite spets känsla. 


Fäste det i en nyckelring jag hade och sen var det bara att flytta över nycklarna. 

Både min mamma och min syster önskade sig varsin och eftersom dom båda fyller den här månaden ha jag fått till två stycken som present till dom. 

måndag 16 oktober 2017

Jag kan inte bära min sorg


Vad gör man när det känns som om sorgen tar över allting och håller på att sprängas inne i kroppen men ingenting kommer ut? Sorgen sitter i hela kroppen och över allt jag gör. Det bränner ständigt bakom ögonen och det sitter en stor klump i min hals. Men ingenting kommer ut. Det bara är där. Trycker och drar åt alla håll men kommer inte ut.

Jag har så mycket sorg i mig. Morfars död, den som var min bästa vän (och den ända i hela världen som jag berättade allt för) behandlade mig illa och istället för att be om ursäkt och försöka ställa allting till rätta bara sa hejdå, saknaden efter min son, sorgen över att han inte mår bra, sorgen över att inte kunna arbeta, sorgen över människor som jag tycker om som är i sorg eller har det jobbigt av olika anledningar.

Jag vill hjälpa dom i min närhet. Finnas där när dom sörjer. Kunna hjälpa till när det kör ihop sig. Stötta när livet är jobbigt. Eller bara hänga med dom och vara där. Men hur hjälper man andra när man själv sitter fast? Hur kan man hjälpa någon annan med deras sorg när man inte kan bära sin egen?

söndag 15 oktober 2017

Ljusglimtar v 41


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* ett mysigt kalas hos syster 

* få mysa med prinsen en stund 

* en promenad och senare ett träningspass

* mysa med två dagar gamla lamm.

* hitta nya spännande böcker att lyssna på

* en vacker höst dag med sol, hög luft och fantastiska färger

* krypa ner i sängen nyduschad och titta på film

* få pussar från doris

* spendera en eftermiddag med vuxna och barn som jag tycker så mycket om

* en 1 1/2 åring som kastar sig omkring min hals 



fredag 13 oktober 2017

Min önskelista


Om exakt en vecka fyller jag år. 30 någonting. Fast jag brukar säga att jag är 25. Men det är väl ingen som tror på. Fast min son brukar prata om att jag är väldigt ung om man jämför med hans kompisars föräldrar. 

Jag gjorde i alla fall en liten önskelista inför min födelsedag. Nu tror jag inte att jag får någonting av detta men har jag tur får jag lite pengar så jag kanske själv kan köpa någonting av det till mig själv. 
Helt utan inbördes ordning önskar jag mig:

Ett träningskort. 
Skulle vara så härligt att kunna börja träna igen. Men jag har inte råd. Hade tänkt mig på stans badhus för då kan jag gå på gymmet, köra pass och simma. Underbart! 

En ansiktsbehandling
Det är ju så fantastiskt skönt att gå på en behandling. Dessutom är min hud katastrof så den skulle behöva en ordentlig push. 

En ny dator 
Min är så seg och lever lite sitt eget liv. Dessutom skulle jag vilja ha en stationär för att kunna redigera mina bilder bättre än vad jag kan idag. 

Kläder
Eller presentkort så jag kan åka och köpa kläder. Jag har väldigt lite som passar och dessutom inte alls mycket som jag tycker om längre. Jag har även rensat ut mycket så det är tunt i garderoben nu. 

Alla bilder är från pixabay.com
www.pixabay.com

torsdag 12 oktober 2017

Vården i Sverige är under all kritik


Min psykolog är mammaledig
I december förra året var jag hos min psykolog sista gången. Hon skulle gå på mammaledighet så det var dags att avsluta. Under hennes andra mammaledighet och semestrar har jag haft en annan kontakt som ringt mig ungefär en gång i månaden för att kolla läget. Låt mig prata av mig lite och se om jag behöver komma dit. Denna kvinna gick jag till innan jag började hos min psykolog så hon har lite koll på vem jag är och vad problemen är.

Ny medicin
Igår var det fem månader sen jag hade en tid hos läkaren inom psykiatrin. Min kontakt var med och hon ansåg att jag behövde ändra min medicin eftersom jag hade ökad ångest och sov så otroligt dåligt. Ett problem som fortfarande kvarstår. Jag fick en annan medicin utskriven som ett komplement till den jag redan äter. Min kontakt lovade då att ringa minst en gång i veckan under insättningsperioden då man oftast mår sämre under två till fyra veckor.


Noll samtal
Under dessa fem månader sen jag var hos läkaren. Under dessa fem månader har min kontakt ringt till mig noll gånger. Inte ett enda samtal har jag fått. Hon ska ringa minst en gång i månaden för att kolla läget och lovade nu minst ett samtal i veckan och hon har inte ringt en enda gång.

Att inte orka själv
Jag är inte förvånad egentligen. Vården i Sverige är inte bra. Jag ramlade helt mellan stolarna och fick klara mig själv. Nu är jag otroligt envis och tjurskallig och ber väldigt sällan om hjälp (vilket hon vet) Istället för att oroa mig eller må ännu sämre blir jag förbannad och tänker att då klarar jag mig väl själv då. Men hur många finns det inte som inte klarar av det? Som inte själva kan ta upp telefonen för att dom mår för dåligt? Som inte har människor runt omkring sig som kan hjälpa och stötta? Som kanske till och med ger upp och tar sitt liv när dom inte får den stöttning dom behöver och har blivit lovade? Är det verkligen så svårt att få till ett samtal? Nån gång under fem månader borde man ha möjligheten att ta upp telefonen. Och att helt enkelt inte lova ett samtal per vecka om man inte kan hålla det.

onsdag 11 oktober 2017

Tankar om män och rasism


Jag har funderat på en sak. Många män i min omgivning och män i allmänhet som vill dela med sig av sina åsikter tycker om SD och anser att invandringen ska stoppas. Alla invandrare är nämligen våldtäktsmän. Dom är ju självklart inte rasister (enligt sig själva)

Däremot har jag inte hört en enda kvinna som sagt dessa saker. Eftersom det är vi kvinnor som utsätts för våldtäkter (till största delen) borde det väl i så fall vara vi som vill stoppa invandringen om det nu ökar risken för att bli utsatta?

Den ända gemensamma nämnaren för våldtäkter är att det är män som utför dom. ALLA som utsatt mig för övergrepp av olika slag har varit svenska män. Jag är inte på något sätt rädd för invandrare. Jag är rädd för män.

tisdag 10 oktober 2017

Två nya favoriter med både böcker och pod


Alltså jag är ju en människa som inte tränar och mest äter skit. Men så har det inte alltid varit. I perioder har jag tränat. Ganska mycket till och med. Men jag slutar alltid. Tror att det är en blandning av att jag går ut för hårt, är lat och helt enkelt får ont. Saken är den att jag så gärna vill träna för jag vet att jag tycker att det är väldigt roligt och vet att jag mår bättre av det. 

Jag hittade en bok som verkade vara någonting för mig. Jag hatar att träna av Brita Zackari. Jag läste ut den på några få timmar. Så otroligt rolig bok. Den innehöll personliga berättelser, genvägar och fusk inom träning och även träningspass för lata människor. Dessutom en guide med bilder som visade hur man tar sig upp ur soffan. Jag skrattade högt så många gånger. 


Efter den boken hittade jag till hennes och hennes mans pod I nöd och lyft. Även den är väldigt rolig och full med personliga berättelser, utmaningar till varandra och lite äktenskapsgräl. Har hunnit till avsnitt nr 11. 


Och genom podden hittade jag till Kalles bok Stark som en björn, snabb som en örn. Även denna blev en favorit full med skratt. (Och har ni inte sett hans program Kalles sex liv på Svt tycker jag att ni ska göra det)  Både dessa människor har en väldigt skön inställning till träning. Dom anser inte att man ska gå på dieter eller ens börja mixtra med maten utan fortsätta äta som man gjorde innan men börja träna. Och man bestämmer själv vad träning är. Allt som gör en trött och får upp pulsen är träning. Dock hatar ju Brita att träna medan Kalle älskar att träna och blir helt knäpp utan träning. 

Har ni inte läst böckerna eller lyssnat på podden tycker jag att ni ska göra det. 

måndag 9 oktober 2017

Disktrasa av bambugarn


För några veckor sen fyllde min mormor 90 år. Att komma på vad man ska ge till en kvinna som fyller 90 år är inte lätt! Ju äldre människor blir desto svårare tycker jag det är att hitta på en bra present. Visst kan man ge pengar eller presentkort men det känns inte som rätt grej till sin mormor. 


Så en kväll fick jag en idé. Jag virkar disktrasor till henne. Mycket finare än dom man köper och dessutom gjorde jag dom i bambugarn vilket har bättre uppsugningsförmåga än bomull och dessutom något antiseptiskt ämne i sig. Sagt och gjort. Jag letade fram garn och virknål och satte igång. 
Totalt satt jag tre kvällar framför tv för att få ihop två stycken. Jag kan inte virka så långa stunder för det för så ont i mina händer så jag måste pausa då och då. 


Jag gjorde en egen etikett som jag skrev ut och satte runt dom båda. På framsidan står det homemade whit love och på baksodan skrev jag fördelarna med bambugarn och tvättråd  


Jag gjorde det på enklaste möjliga sätt. Först luftmaskor så långt som jag kände blev okej. Efter det fortsatte jag med stolpar tills jag tyckte att storleken var bra. Då tog jag garn nr två och virkade runt kanterna. Är verkligen inget proffs på att virka och ännu sämre på att förklara. Men tror presenten blev uppskattad. 

söndag 8 oktober 2017

Ljusglimtar v 40


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* skratta med sonen så magen gör ont 

* komma in i sovrummet och se Doris ligga i sängen och vänta på mig

* prata med mamma 

* laga mat och njuta av hur det smakar 

* somna med näsan i Doris päls

* få beröm för någonting jag gjort 

* bli färdig med bröllopsbilderna och känna mig nöjd och stolt 

* sitta och göra små buketter av lönnlöv

* ett vackert farväl av morfar 

* sitta och prata minnen med min syster och kusin 

* en otroligt vacker måne 

* sol och en riktigt härlig höstdag 

* dansa i vardagsrummet 

* ha en kärleksfotografering med min syster och hennes sambo 

* spela fotboll med doris

* filmmys 

fredag 6 oktober 2017

The ultimate blog plan


Jag har sett den här boken på lite olika ställen på internet. Bla har Ljuva Julia skrivit ett inlägg om den och hur hon tänker nu när hon har gått igenom den. Jag blev så nyfiken på den så jag beställde den. Dessutom passade jag på när dom hade 25% rabatt. Det gick väldigt fort att få hem den trots att den skickas från England. Under en vecka tog det innan den låg i brevlådan. 


Jag har enbart bläddrat igenom den så har inte varken läst någonting i den än eller börjat jobba med den. Men ser verkligen fram emot att börja läsa innehållet och svara på alla frågor som ställs. 
Självklart kommer det ett inlägg om boken när jag gått igenom den och fått fram min ultimata blogg plan. 


Här kan ni läsa mer om boken om ni vill det och blir sugna på att beställa den själva. 

torsdag 5 oktober 2017

Inre Stress



Jag förstår inte riktigt hur jag ska göra för att bli av med min inre stress.  Jag är ständigt uppe i varv och kan inte lugna ner mig. Det spelar ingen roll vad jag gör så känner jag hur bråttom jag har. Oavsett om jag går ut med Doris eller sitter i soffan och virkar. Det finns alltid en brådska i allt jag gör. Det ska gå fort. Göra klart, vidare till nästa.

Men varför? Vad är det som gör att det är så bråttom? Som sjukpensionär har jag ju massor av tid. Och det finns mycket tid då jag inte har någonting att göra. Ändå har jag bråttom så fort jag gör någonting. Till och med sånt som borde vara avslappnande och lugnande. Inte ens i duschen kan jag stå och njuta och ta det lugnt. 

Jag kommer ständigt på mig själv med att skynda på mig själv. "Gå fortare, virka snabbare, duscha klart fort, stå inte där och dröm utan se till att maten blir klar" För att inte prata om hur stel min kropp är. Ständigt spänd. Om jag tänker att jag ska slappna av i axlarna så trycker jag ner dom med ilska och håller dom stenhårt där. Alltså lika spända som när dom är uppe vid öronen. 

Ibland testar jag kroppsscanning eller nån avslappningsövning. När jag ska slappna av i fötterna så lyckas jag oftast med det. Men resten av kroppen är som en fiolsträng. Och så fort jag går vidare till vaderna är fötterna lika spända som innan. Det är så konstigt att det inte går att slappna av. Inte ens lite. Jag är lika spänd och stel när jag sover. Jag känner det när jag vaknar. 

Hur lär man sig att slappna av? Att bli av med den inre stressen? 


Lönnlövsrosor


Idag ska vi begrava min älskade morfar. Det känns väldigt konstigt. Att han ska läggas i jorden och sen ligga där föralltid. Att vi kommer vara där för hans skull men utan honom. Visserligen tror jag att han kommer vara med oss ändå men inte fysiskt. 


Istället för att lägga en ros på kistan har jag gjort två buketter till mig och sonen. Små buketter av lönnlövsrosor och rönnbär. Min morfar älskade naturen. Han var ute så ofta han kunde och att fixa med blommor och odla. Därför känner jag att dessa små buketter passar bra till ett sista farväl. 

onsdag 4 oktober 2017

Grattis min älskade syster!


Grattis min älskade syster! 

Idag är det din dag och det går så otroligt fort mellan födelsedagarna tycker jag. Det känns inte som om det var så länge sen du fyllde år sist. Nu vet jag att just denna födelsedag inte blir den absolut roligaste eftersom vi begraver vår älskade morfar imorgon. Men jag hoppas du känner att han är med dig och vill att du ska njuta av din födelsedag. 

Dagen du kom 
Jag kommer fortfarande ihåg så väl den dagen du kom och gjorde mig till storasyster. En storasyster som är så stolt över dig och ser dig som en av mina absolut bästa vänner. 
När mamma ringde hem för att berätta att du hade kommit drog mormor upp mig ur sängen så jag slog i min fot jätte hårt. Men mamma berättade att du hade kommit och skulle heta Moa. Nått jag genast sa nej till. Amanda ska hon heta. Och det heter du. 

Fantastisk
Du är en fantastisk människa och det hoppas jag att du vet. Så härlig, glad och mysig. Rolig och tokig. Så fin mot andra och barnens stora favorit. Dessutom är du otroligt envis och ger dig inte i första taget. Du står upp för dig själv och det du tror på och är inte rädd för att säga ifrån. Du har precis som jag gått igenom mycket skit. Men du viker dig inte utan fortsätter framåt. Dessutom är du det vackraste jag vet. 

På söndag kommer vi och firar dig och njuter av att vara tillsammans en stund. 

måndag 2 oktober 2017

Idag tänker jag på...


♥ Hur jag ska göra för att min son ska kunna koncentrera sig i skolan? Någonting han säger att han har svårt med sen han började femte klass. Varför vet varken han eller jag. Det är ingen skillnad på om han är hos mig eller hos sin pappa. Han är väldigt duktig i skolan och ligger fortfarande bland dom bästa i klassen. Men det oroar mig att han har tappat sin koncentration. 

♥ Hur jag ska göra med mina naglar. Ska jag klippa av dom helt eller bara lite och fila till dom? Dom är lite för långa för att vara praktiska att ha. 

♥ Vad ska jag ge min syster när hon fyller år? Har bara två dagar på mig egentligen men eftersom kalaset är på söndag har jag några extra dagar på mig att komma på vad jag ska ge henne. Så svårt med en vuxen arbetande människa som har råd att köpa det hon vill själv. Och när man som jag har så lite pengar att kunna lägga ut. 

♥ När glömde jag bort att jag tycker om att laga mat? Att laga från grunden och stå i köket och greja? Att inte behöva tänka på någonting annat än maten och att sedan få njuta av den och känna mig nöjd och stolt.  

♥ Varför tränar jag inte? Har både lyssnat på poddar och läst böcker om träning och fått så många bra tips på hur jag kan göra det väldigt snabbt och smidigt. Och dessutom kunna göra det tex framför tv. Och det behöver bara ta 4-8 minuter egentligen. 

♥ Hur blir det på torsdag på morfars begravning? Kommer jag bryta ihop helt? Blir det en fin stund som känns som ett värdigt farväl? 



söndag 1 oktober 2017

Ljusglimtar v 39


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* en son som är redo för skolan redan när jag kommer in och ska väcka honom.
Så skönt att slippa tjata och stressa. 

* få sova en liten stund till 

* mysa med Doris 

* en fotoutflykt som resulterade i väldigt fina bilder 

* få fötterna insmorda 

* hänga en stund hos en kompis och bli bjuden på mat och massa skratt 

* läsa en otroligt rolig bok 

* min fantastiska syster 

* en promenad i spåret med bästa sällskapet 

* stå i köket och baka kakor 

* mysa med prinsen  

* testa ett nytt recept 

* somna panna mot panna med doris

* ha mamma på besök en stund. 

* komma på en ny grej att göra framför tv på kvällarna 

onsdag 27 september 2017

En ond cirkel


Jag har en längre tid mått ganska dåligt. Det är inget konstigt egentligen. Jag mår dålig i perioder. Mitt liv går egentligen i tre cykler. Ångest, depression, värk. Alltid är det någonting av det och alla tre går i skov. Jag kan hantera det. För jag är van. Men i stunder när alla tre kommer samtidigt är det tufft. Nu klarar jag det också men det blir mycket tuffare. 

Jag skulle inte säga att jag är deprimerad nu men åt det hållet. Jag känner mig väldigt ledsen och trött. Jag mår dåligt över hur jag ser ut och hur mitt liv är. Jag kan fortfarande se det positiva och njuta av saker. Därför anser jag inte att det är en ren depression. Jag vet att det skulle kunna vara mycket värre än vad det är. 


Jag har ingen ork. Jag sover otroligt dåligt. Jag vill inte göra saker som jag brukar vilja. Min kropp är jag extremt onöjd med men jag tar inte tag i varken träning eller kost. Jag vet att det bara är jag som kan ta tag i det men det händer inte. Jag orkar inte. 

Problemet är att ju mer jag tänker på att jag borde och vill men inte genomför tar mig längre ner. Jag blir besviken på mig själv när jag vet vad jag mår dåligt av och vad jag borde göra men inte gör det. Det blir en ond cirkel. Om jag börjar med motion och kost kommer jag att må bättre, orka mera och säkert sova bättre också. Jag vet det här. Ändå händer ingenting. 

söndag 24 september 2017

Ljusglimtar v 38


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* bara få vara ensam och göra vad jag vill 

* få hämta ut ett roligt paket 

* träna med syster 

* mysa en hel kväll 

* få vara riktigt arg utan att känna nån ånger eller att jag inte borde eller överreagerar 

* ha prinsen hemma en stund 

* prata med mamma 

* sitta en hel kväll med olika projekt 

* bli riktigt nöjd med mormors present

* få krama och fira min mormor 

* träffa min fina släkt 

* skratta och skoja med såna jag älskar 

* min stora duktiga son 

* få sjunka ner i soffan hemma 

lördag 23 september 2017

Mormor 90 år



Födelsedag
Idag fyller min älskade mormor 90 år. 9 dagar efter att hennes man gått bort. Men vi ska fira ändå. Livet går vidare och morfar skulle absolut vilja att vi firar mormor och han kommer att vara med oss under kalaset. Han finns med oss alla och självklart kommer han att vara med sin fru på hennes stora dag. 


Så vacker
Min mormor är den absolut finaste människa jag vet. Jag har aldrig hört henne säga ett ont ord. Hon är alltid så glad och tacksam och gullig. På boendet där min morfar bodde kallade personalen henne för prinsessa för att hon alltid är så fin. Alltid fina kläder och smycken och alltid ordning i håret. Fantastiska vacker tycker jag att hon är. Och alltid är och har varit. 

Omtänksam bullmamma 
Hon är så otroligt omtänksam och trots alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn har hon koll på alla och vill veta hur alla mår. Ni vet en sån mormor man ser på tv som tjatar om att man måste äta ordentligt men på ett gulligt sätt. Ser till att alla har fått allt och mår bra. Hennes mat har alltid varit världens godaste och hon har alltid bakat och fixat. Nu orkar hon ju inte det längre men det är inte svårt att minnas hennes mat och fina kakor. Det godaste jag vet är fortfarande mormors gädda även om jag inte ätit det på flera år. 

Någon jag beundrar 
När jag var lite skulle vi skriva en liten uppsats i skolan om någon vi beundrade. Då skrev jag om min mormor. Vi hittade faktiskt den skrivboken i vuxen ålder och kopierade den så mormor har den inramad i köket. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev för det var länge sen jag läste den sist. Men ag ser den alltid när jag är och hälsar på. 

Grattis 
Grattis min underbara mormor! Jag hoppas att dagen kommer bli fantastisk och att vi kommer få ha kvar dig i många år till. Frisk och fin som alltid. 
Jag älskar dig! 



torsdag 21 september 2017

Oviktigt svammel



En vecka sedan
Idag är det en vecka sen min morfar somnade in. Det är fortfarande väldigt svårt att ta in. Han finns faktiskt inte mera. Det är konstigt. Han har ju alltid funnits och nu gör han inte det. Han hade det jobbigt på slutet med mycket värk och så. Därför tycker jag självklart att det var skönt för honom att få somna in. Men det gör inte sorgen mindre. Och om två veckor är det hans begravning. Det kommer bli tufft. Men även en fin stund tror jag. 

Ingen ork
I tisdags var jag med min syster och tränade. Herregud! Det var en timmes utomhus träning och vi körde tabata. 8 olika stationer med två övningar på varje. 20 sekunders träning och 10 sekunders vila x 8 på varje station. Det var inte mycket jag orkade kan jag erkänna. Jo jag gjorde alla övningar men att klara alla 8 omgångar var ju bara att glömma. Jag tror att jag klarade av att göra minst fyra omgångar per station och på vissa flera.

Arg och ledsen
Väldigt roligt men jag blev så arg och ledsen när jag insåg hur lite jag orkade och hur mycket alla andra orkar. Dels skämdes jag för att jag var tvungen att vila men också arg på mig själv för att jag låtit det gå så här långt. Jag tränade ganska mycket för cirka två år sedan men jag har helt tappat både kost och motion. Och att jag dessutom skyller på så mycket saker för att rättfärdiga att jag enbart äter skit och ligger i soffan varenda dag. Varför tar jag inte hand om mig själv? 

Måste leverera
Jag längtar faktiskt tillbaka till att blogga igen. Även efter att börja läsa regelbundet hos er igen. Men jag har inte riktigt orken. Jag tänker många gånger att jag ska sätta mig ner och skriva men så fixar jag det inte. Jag tror att det handlar om att jag känner att om jag börjar skriva så måste jag leverera minst ett inlägg om dagen. Vilket jag faktiskt inte måste. Jag väljer ju själv när jag vill och orkar skriva. Jag vet inte var detta krav kommer ifrån.... 

söndag 17 september 2017

Ljusglitar v 37


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* att få måla och pyssla 

* sol! 

* få sitta bredvid morfar och hålla hans hand 

* vara med min mamma och syster 

* ha många fina människor i mitt liv 

* att ha nästan hela släkten samlad och kunna gråta tillsammans 

* ha sonen hemma en liten stund 

* få vara helt ensam och göra precis vad jag vill 

* laga god mat


fredag 15 september 2017

En bloggpaus


Jag tog en liten bloggpaus. Den var inte planerad men jag kände att varken ork eller lust fanns. Att jag behövde lite tid på mig att fundera över min blogg och mitt syfte. 

Men så blev min morfar sämre och all tid gick åt till att sitta vak, se vem som skulle vara där när och olidlig oro. Igår somnade han in. Min mamma var hos honom och sedan var nästan hela släkten där för att säga hejdå. 

Jag har saknat min blogg under dom dagarna jag varit borta men efter gårdagen vet jag inte när jag kommer tillbaka. Kanske blir det lite sporadiskt ett tag. Jag kämpar i alla fall på med veckans ljusglimtar. Så får vi se vad som kommer emellan där. 

söndag 10 september 2017

Ljusglimtar v 36



Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick

* få vara hemma med en snorig son vilket innebär flera mysiga dagar. 

* sova så länge jag behöver 

* doften av höst 

* roliga klipp på Youtube som jag och Melwin skrattar högt åt 

* god mat 

* få hjälp när jag behöver det 

* hämta ut Melwins nya glasögon 

* köpa sånt som behövs till hösten 

* ha någon att dela saker med 

* att efter väldigt lång tid få ligga bredvid Melwin och läsa för honom igen 

* bara ligga i soffan och lyssna på bok och göra ingenting 

* ett varmt bad 

* när saker som oroat mig löser sig 

* fina och förstående lärare 

* höra om min systers besök hos vår älskade morfar 

* fota regnvåta blommor och svampar 

* få sms från en vän som precis som mig tänkt höra av sig flera gången men annat har kommit i vägen och det är inga problem att vi inte hörts av på ett tag 

* sitta i soffa och redigera bilder och lyssna på musik i lugn och ro 

* alla Doris pussar 

* köra bil med hög och peppande musik

* få fotografera ett bröllop 

söndag 3 september 2017

Ljusglimtar v 35


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick

* välja nya glasögon med prinsen 

* få fotmassage 

* städa och fixa hemma 

* slå in paket 

* få pyssla, fixa och göra tårta till kalas

* stöd från någon som verkar se rakt igenom min fasad 

* alla människor som älskar oss 

* prinsen lycka när han öppnade sina paket 

* ett långt, viktigt och fint samtal 

* stå och titta och lyssna på ett spöregn med huvudet mot hans axel 

* sitta en stund med min bullet journal 

* sitta tillsammans med sonen i hans rum och bara vara 

* en stund ensam i bilen 

* bli väckt av en puss 



lördag 2 september 2017

Melwins födelsedag


Den 30 augusti fyllde min lilla prins 11 år. Helt otroligt att tiden kan gå så fort. Jag tyckte han föddes nyss. Det säger jag varje år. Men det blev i alla fall ett kalas på hans födelsedag. Han beställde mammas special tårta. Den jag alltid gör när han eller jag fyller år. Otroligt god!
Kladdkaka med banan och Marianne fluff. 


Jag bakade även både kolakakor och chokladsnittar så det fanns lite annat att äta på än bara tårta. 
Enkelt men  gott. Vi gör det inte så stort utan mysigt när vi fyller år. 


Han fick så mycket fint! Kläder, pengar, filmer, bok, godis och en egen kamera. Han lånade en av mina när vi var på Öland och tyckte att det var väldigt roligt att fota så nu har han en egen att använda. Hoppas att vi kan ge oss ut och fota lite tillsammans snart. Vore väldigt mysigt. 

fredag 1 september 2017

Vakna med ångest


Jag känner det så fort jag vaknar. Innan jag ens öppnar ögonen. Den är redan där. Det välkända trycket över bröstet som växer sig starkare för varje sekund. Hjärtat slår så mycket hårdare än vad det borde. Kroppen är så stel att jag inte vet hur jag ska kunna gå upp ur sängen eller ens röra på mig. 
Det sticker i armarna och snurrar i huvudet. Varför? Inte nu igen! Varför ska det alltid vara så här? 


Just denna dag ska vi åka iväg. Då vet jag redan kvällen innan att jag kommer vakna med ångest. Eller egentligen vet jag det så fort planerna är satta. Det kommer bli ångest. Från morgonen och förhoppningsvis fram tills vi är på plats. Har jag otur håller den i sig tills vi är hemma igen. 

Jag gör allt det där man ska. Gör trots ångesten. Kämpar inte emot utan låter den vara. Trots all ångest och att det känns som om jag ska dö så gör jag det jag ska ändå. Det ska sänka ångesten. Få den att sjunka och kanske försvinna. Men det händer aldrig. Trots år av att gå emot ångesten är den kvar. Ibland otroligt stark och ibland lite svagare. Men den är alltid där. 

onsdag 30 augusti 2017

Till min prins


Idag fyller han år. Min livs stora kärlek. Min prins. Mitt hjärta.

Han som förändrade mitt liv. Som alltid gett mig någonting att kämpa för. Han som är ljuset och lyckan i mitt liv.

För 11 år sedan kom han ut. En snabb förlossning som förvånade alla. En otroligt liten pojke som såg ut att inte ha växt i sitt skinn. Det vackraste jag sett men det tog tid innan jag förstod att det var min son. Att jag var mamma.



Han är den smartaste personen jag känner. Han vet mer än mig om det mesta. Dessutom är han otroligt rolig och får mig att skratta högt flera gånger om dagen. Omtänksam och väldigt gullig är han också. Populär i skolan med många fina vänner som gärna är hos oss.

Jag är tacksam varje dag över att få vara hans mamma. Att han valde just mig till sin mamma. Att han varje dag får mig att kämpa för att vara en bättre människa.



Grattis älskade unge!