lördag 24 juni 2017

Vår midsommarafton


Jag hoppas att ni hade en härlig midsommarafton igår. Vi hade en lugn och mysig dag.
Det plockades blommor och kransar gjordes. Vi var och tittade på dans kring stången och sen spenderade vi resten av dagen och kvällen hos min bästis. Barnen lekte och badade och vi satt i lugn och ro och  pratade. Sen grillade vi, åt och bara var. Regnet öste ner men jag hade det skönt i soffan under en filt. Jag hade inte ens med min kameran.

Idag är jag helt slut. Kan tro att jag drack igår men nej, inte en droppe. Så idag gör vi inte mycket. Vi bara är hemma och tar det lugnt. Plockar lite och sonen spelar.

onsdag 21 juni 2017

Mina växter

Igår planterade jag om några om mina växter. Då kom jag på att jag förra veckan fotade mina växter för att visa er. Det glömde jag visst bort. Men tänkt så mycket som händer på en vecka. Dom flesta hade ju växt ur sina hem och nu fått nya.


Jag fick två sticklingar av palettblad av Rangifers för några veckor sen. Blev så glad! Dessa sattes i vatten en stund för att  ta igen sig efter den långa resan i ett kuvert och planterades sedan ner i jord. Dom växer så mycket och är ju så otroligt fina.


I en lokal köp och sälj grupp på Facebook sålde en tjej små elefantöron. Jag högg direkt och köpte två stycken. Nu väntar jag med spänning på att dessa ska växa sig stora. Dom är inte omplanterade än då jag tycker att dom växer ganska sakta och fortfarande har gott om plats.


Den här är jag stolt över! Jag satte en mango kärna för ca 2 månader sen. Har ni sett så fin den är? Den växer och mår riktigt bra.


Jag förväntar mig ingen frukt på denna men den gör mig lycklig bara genom att finnas och växa.


Det här är faktiskt pumpa. Jag satte frön i ett litet växthus och det växte så det knakade. Ser ju lite dumt ut i en liten kruka men den fick ny kruka igår. Även här förväntar jag mig ingen frukt utan tycket bara att den är väldigt fin där den står.


Här har vi ett sånt mini växthus som pumpan började växa i. I denna är det paprika. Har även en med gurka i. Köpte på ÖB för ca 20 kr. Det växer riktigt bra.


Och mina tomatplantor. Dessa är från en tomatskiva som jag stoppat ner i jorden. Och det har växt sig så stort. Dom har ni fått flytta ut på balkongen. Jag hade bönor som ja ställde ut men dessa dog efter bara en natt. Så jag lät tomatplantorna stå inne extra länge och sen bar jag in dom på kvällarna ett tag. Vill inte att dom ska gå samma öde till mötes som bönorna gjorde.


tisdag 20 juni 2017

En fantastiska helg



Oj vilken helg jag har haft. Så skön och avslappnande. Blivit riktigt omhändertagen.
Jag har legat på en soffa och blivit serverad mitt favoritgodis. Jag har legat i solen och fått dricka serverat. Dessutom har jag fått otroligt god mat serverad och inte behövt göra någonting.

Solat, ätit gott, skrattat och bara fått vara. Tänk vilken underbar vän jag har som tar hand om mig varje gång jag kommer. Dessvärre brände jag mig så otroligt mycket i lördags när vi låg och solade. Helt röd! Det gör så ont. Har knappt kunnat sova för det gjort så ont.


Så igår blev det inte nått inlägg här. Dels för att jag var så otroligt trött men också för att jag var iväg på ett äventyr till ett öde bostadsområde och fotade lite. Det tänkte jag visa en annan dag.

Ska sätta mig med dom bilderna nu.

söndag 18 juni 2017

Ljusglimtar v 24


Varje söndag samlar jag ihop det finaste som hänt under veckan. Stora och små saker som förgyllt mitt liv. För att se att det finns mycket fint och öka min känsla av tacksamhet. Idén har jag lånat från Reaktionist som varje söndag skriver sina stjärnögonblick.

* sitta i sonens soffa och bara prata

* solsken

* plocka in en bit av sommaren och sätta i en vas på mitt köksbord

* sonen som kommer in i mitt sovrum och inte tycker att jag ska sova själv

* sitta mitt inne i skogen och bara vara

* ha fantastiska människor i mitt liv

* sonens fina vänner som gärna hänger hos oss

* baka någonting som blev otroligt gott

* att ha ett hem som jag älskar och alltid längtar hem till

* alla fina människor som vill vara med på sonens skolavslutning

* att det fortfarande är ljust efter kl 22 och att man kan ha balkongdörren öppen utan att frysa

* få erbjudande om att åka till Öland i sommar

* sitta i gräset med min familj och fika och fira sonens skolavslutning

* ligga i sängen med prinsen och testa olika snapchat filter och skratta åt hur vi ser ut och låter.

* sitta i soffan med öppen balkongdörr medan regnet bara öser ner och få sitta där och titta och lyssna.

* dansa och sjunga i köket med Melwin medan vi bakar kakor 

* spendera en hel helg i bästa sällskapet och bli omhändertagen hela tiden. Mitt favoritgodis köpt, mat lagas åt mig och jag får bara vara 


lördag 17 juni 2017

Att börja springa


Jag läste ett så otroligt inspirerande inlägg inne hos Elin på Nevnarien för några dagar sen. Hon skrev hur hon hade börjat springa och gav lite tips på hur man kan gå från soffpotatis till att springa en mil.

Jag som alltid drömt om att springa blev väldigt imponerad av hur hon har gjort och hur enkelt det låter. Jag hade redan innan jag läste det börjat gå längre och snabbare promenader men nu ska jag lägga in en extra växel. Min syster och jag har som mål att springa ett lopp tillsammans nästa sommar. Någonting som vi båda drömt om länge.

Och vet ni! Igår när jag var ute med Doris så blev jag så sugen på att springa. Så jag gjorde helt enkelt det. Inte långt och inte fort. Kanske mest kallas att jogga. Men det gick fortare än att gå i alla fall och det är en början. Blev så lycklig när jag insåg att jag faktiskt orkade. Trodde inte att jag skulle klara mer än 2-3 steg. Nu vill jag bara fortsätta och själv kunna springa en mil.

fredag 16 juni 2017

Kära Ångest!



Vi har ju känt varandra länge. Umgåtts nästan hela mitt liv. Ibland mer och ibland mindre. Men dom senaste 15 åren skulle jag säga att vi umgåtts i stort sett varje dag.  Du är en av dom som känner mig bäst. Främst mina svaga punkter. Du vet precis när du ska trycka på. När jag har som minst att sätta emot. Det brukar vara då du passar på att komma. Jag vet inte riktigt varför. Om du tror att jag är ensam och behöver sällskap eller nått sånt. Men sällskap av dig är ingenting jag någonsin behöver.

Du är en dom värsta delarna av mig. Kanske den absolut värsta. Ett tag trodde jag att det gick att jobba bort dig. Om jag verkligen försökte. Men i 15 år har jag gått i terapi från och till. Och medicin har jag nog ätit från och till i alla fall 13 år. Jag har testat meditation, mindfullness, andningsövningar, kbt... Vissa delar av dig har jag jobbat bort. Eller kanske bara begravt. För ibland känns det som att dom är påväg tillbaka igen. Men jag tror att jag har verktyg för att inte gå in i dom igen. Som tvångstankar. Det var många år sedan jag hade det. Men jag kan känna att dom ligger och lurar där då och då.

Nu har jag insett att jag inte kan bli av med dig. Du är en del av mig. En del som jag hatar men försöker att acceptera. Det blir inte bättre av att kämpa emot. Jag har kämpat emot, jag har låtit dig ta över mitt liv, jag har gråtit och skrikit efter hjälp. Jag har försökt bli av med dig på alla sätt jag kan tänka mig. Men du är kvar. Och jag vet att du inte kommer försvinna.

Du gör mig så trött. Jag tror inte att människor utan ångest förstår hur mycket energi det tar att göra allting med ångest. Jag kämpar inte längre emot. Men det tar otroligt mycket kraft att tex gå och handla medan det känns som att man ska dö. Att veta att det inte är farligt och att man inte kommer dö hjälper inte. Kroppen bara skriker och då ska man stänga av det och ändå göra det. Som att springa fram till ett vilt lejon. Det är ju någonting som både kropp och hjärna skriker nej till. Ändå måste du göra det.

Men jag jobbar på acceptans. Att låta dig vara en del av mig men att inte styra mitt liv. En svår uppgift som jag inte alltid lyckas med. Men jag jobbar hårt varje dag.



torsdag 15 juni 2017

Mina senaste böcker

Dags att visa upp dom böcker som jag läst (lyssnat på) den senaste tiden. Från att alltid lyssna på pod till att enbart lyssna på böcker på väldigt kort tid. Jag har helt glömt bort mina poddar faktiskt.
Men jag har saknat att läsa. Jag har svårt både att koncentrera mig längre stunder och att hålla i böcker och därför är det perfekt att lyssna.
Mitt mål inför det här året var att läsa/lyssna på 12 böcker. Alltså en varje månad. När jag nu räknade efter insåg jag att jag är inne på bok 15. Så målet är redan nått. Jag satte det lågt för att inte känna press utan bara lust. Kanske är inte 30 böcker under 2017 helt omöjligt.


Mari Jungstedt har jag läst länge. Tror att jag läst alla hennes böcker. Även om jag tycker bättre om dom som handlar om Kriminalkommissarie Knutas så var jag tvungen att höra även denna.

Efter ett fylleslag vaknar Bengt Andersson upp i semesterparadiset på Gran Canaria. I deras bungalow ligger hans hustru brutalt ihjälslagen. Själv minns han ingenting från gårdagskvällen - är det han som är den skyldige? Polisen griper honom och lösningen på mordet verkar till en början enkel.
Samtidigt inträffar en serie attentat mot olika turistanläggningar. Journalisten Sara Moberg och den norske före detta polisen Kristian Wede hittar kopplingar som går ända tillbaka till femtiotalet då de första svenska charterresenärerna landsteg på Gran Canaria. När en svensk turistguide mördas i en kyrka tar fallet en ny dramatisk vändning.
Samtidigt som utredningen pågår brottas Sara med funderingar inför sin stundande 50-årsdag. Vad hände med drömmarna? Vart tog livet vägen? Ska man nöja sig med det man har?


Sofie Sarenbrant är en annan författare som jag läst allt av. Älskar varenda en av hennes böcker och längtar ständigt efter nya. Denna var ingen besvikelse. Förutom slutet. Det imponerade inte på mig.

Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.

 En ny författare som gör ett perfekt jobb. Att ett barn försvinner är svårt att läsa om/lyssna på. Som förälder ger denna bok mig ont i magen många gånger om. Men man måste ju veta hur det slutar.

När Petras sexåriga dotter Ava försvinner tappar hon fullständigt fotfästet i tillvaron. Kriminalkommissarie Nick Johansson får fallet på sitt bord och börjar tillsammans med sin kollega Klara Pil utreda försvinnandet. Utredningen får oanade konsekvenser för alla inblandade

Jag läser inte skräck och ser inte på skräckfilmer. Eller någonting som handlar om spöken. Så varför jag böjande lyssna på den här vet jag faktiskt inte. Men den var bra och spännande. Och inte så otäck som jag var rädd för utan alldeles lagom.

Therese har tröttnat på sitt jobb som ekonom  i Stockholm. När hennes man John får chansen att bli vd för Gränshammars stålindustri, går hon med på att ge orten några år för att hinna fundera på vad hon ska göra med sig själv. De flyttar in i direktörsvillan vid foten av Lyktberget, precis vid ett gruvhål.
Vad de inte vet är att gruvan har en mörk historia. För sextio är sedan sprängde av misstag en grupp gruvarbetare in sig i en naturlig grotta under marken och släppte lös någonting som tog gruvarbetaren Pär Klang i besittning. Han blev galen och slog ihjäl fyra av sina kamrater med en gruvhacka. Sedan försvann han in i berget och ingen har sett honom vid liv sedan dess. Däremot går det historier om att folk har sett hans vålnad gå omkring på lyktberget.
Therese trivs inte särskilt bra i Gränshammar. Det händer märkliga saker i huset, lukter och ljud som hon inte kan förklara. Familjens katt börjar bete sig aggressivt. Dessutom känner hon sig uttittad och har svårt att relatera till människorna på orten. Det är bara en person som hon trivs med: blomsterhandlaren Mia. John blir mer och mer engagerad i jobbet och lämnar Sara och Therese hemma. Det knakar i äktenskapets fogar.
Samtidigt blir den halvalkoholiserade stålverksarbetaren Kenta mer och mer orolig för utvecklingen på verket. En ny vd riskerar att införa förändringar, han kanske till och med får för sig att sparka folk. Ett hat börjar byggas upp mot John Frisk som gör honom mottaglig för samma ondska som för sextio år sedan tog Pär Klang i besittning.

Det här är en bok som jag verkligen rekommenderar. Otroligt spännande! Dock lite rörig i vissa delar. Man tappar bort sig lite i handlingen. Eller i alla fall gjorde jag det. Men jag fastnade totalt i denna bok och ville aldrig att den skulle ta slut.

Louise lever ett bra liv med sin man Joachim på ChristiansÖ¸ där hon har ett litet café. En dag mitt i sommarens högsäsong, dyker en främling upp och hävdar att Louise heter Helene, och är hans fru som försvann för tre år sedan.
Efter DNA-prover står det klart: Louise är Helene. Röntgenbilder visar att hon har blivit brutalt misshandlad med slag mot huvudet under flera år, något som kan leda till minnesförlust. Men det finns ingen tvekan om att hon är Helene Söderberg. Gift med Edmund, mor till två barn och arvtagare till ett företagsimperium.
Hon måste återvända till sitt gamla liv ett liv som hon inte minns. Hon måste säga adjö till mannen hon älskar. Hon måste försöka ta reda på vad som hände natten för tre år sedan när hon försvann.