söndag 21 januari 2018

Ljusglimtar v 3


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig. Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* få läsa en bok för prinsen när han ska sova 

* Doris som kryper ner under täcket och ligger nära och sover 

* titta på alla stora flingor som dalar ner 

* lyssna på en bra bok 

* testa en ny god middag 

* höra att man är saknad 

* boka in en mysig stund med min mamma 

* prinsen som fortfarande vill mysa med mig lite då och då 

tisdag 16 januari 2018

Ilskan



Igår kom den äntligen. Ilskan. Jag har väntat på den. Att leva i meningslöshet är så otroligt jobbigt. De händer ingenting, man vill ingenting och ingenting har betydelse. Men ilskan. Det tycker jag om. Den går att jobba med. Det händer saker när ilskan kommer. Jag blir mig själv igen. Jag står upp för mig själv, har en stark kämpaglöd. Vägrar att bli trampad på.

Idag har hemmet städats och alla sociala medier rensat. Bort med allt onödigt och som tar energi. Bort med allt som inte gynnar mig. Det är dags att bygga igen. Bygga upp mig. Leva mitt liv för mig. Ilska får mig att ta hand om mig själv. Att plocka bort det som skadar mig. Jag underskattar ofta mig själv. Hur stark jag är. Att jag aldrig ger mig. Jag glömmer det ibland. När meningslösheten kommer. När jag inte orkar ta mer skit. Men då sörjer jag och väntar på ilskan. Och när den kommer kan ingenting stoppa mig. Jag är en lejonhona som skyddar sina barn. Fast barnen är jag. Och ingenting kommer emellan lejonet och hennes barn.

måndag 15 januari 2018

Första veckan


Jag ska ju börja jobba med rutiner, bättre mat och träning nu. Nått jag helt tappat och inte alls mår bra av. Så hur har det gått första veckan? Nja, inte så bra. Jag har sån irriterande hosta så jag har inte vågat träna nått direkt. Jag var på ett pass förra veckan men den var ett rörlighetspass så det var lugnt men lite svettig vart jag ändå även om det inte var nån puls i det direkt. Dock var det väldigt skönt att få sträcka ut sig. Sen blev det en längre promenad i helgen också. Annars har jag tagit det lugnt. 


Inte heller viktväktarna har gått jätte bra. Jag har glömt att föra in vissa dagar och ibland helt enkelt inte orkat. Jag har varit så trött och inte speciellt hungrig under veckan. Antagligen för att jag har nått skit i kroppen. Så maten har blivit lite så där. Men nu är prinsen hemma igen och då måste rutinerna sitta och det är lättare med maten eftersom den måste lagas till honom. Så den här veckan ska jag köra hårdare med maten. 

Men sen är det ju också så att jag ska ta det lugnt, göra det i min takt och lyssna på min kropp. Och det har jag faktiskt gjort den här veckan. Jobba mig sakta framåt för att det ska hålla i längden. 

söndag 14 januari 2018

Ljusglimtar v 2



Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig. Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* vara behövd 

* få kloka och fina sms från en vän 

* att få prata med någon när det är som jobbigast 

* sonen som smsar att han vill åka upp till gammelmorfars grav efter skolan 

* långa varma bad 

* Doris som trycker sitt huvud mot min hals som om hon kramas 

* en liten tripp med en vän som får mig att skratta så jag knappt kan köra 

* få hålla i världens lenaste och fluffigaste lilla chincilla 

* våga gå på ett pass själv 

* göra årets första träningspass 

* ligga i sängen med prinsen och bara mysa och prata 

* när prinsen rynkar på näsan åt maten jag lagar men sen tycker att det är riktigt gott och äter mycket 

fredag 12 januari 2018

Virkat pennskrin


Jag har så mycket pennor till min Bullet journal. Så svårt att hålla reda på då dom ligger överallt och jobbigt när jag sitter vid olika platser med min bujo. Alltså kom jag på att jag behövde ett pennskrin. Men tycker det är ganska tråkigt att köpa och dessutom onödigt. Idén växte fram. Jag kan ju virka ett eget. Det kan inte vara så svårt. 


Jag tog fram garn som jag ville ha och sen satte jag igång och la upp maskor. Jag mätte dom mot mina pennor och la till lite extra. Fasta maskor fram och tillbaka några varv innan jag bytte färg. Sen fortsatte jag och stannade ibland för att se hur stort det vart när jag vek den. När jag tyckte att storleken var lagom vek jag den, virkade ihop sidorna och vände den sedan ut och in för att kanterna skulle se så bra ut som möjligt. 


Jag visste inte hur jag skulle göra med låsningen eftersom jag inte hade några knappar hemma. Jag bestämde mig för att göra en lång fläta och sätta fast för att kunna snurra runt. Så längs ner virkade jag en liten extra grej att stoppa in flätan i. Så nu när jag ska låsa den stoppar jag ner flätan i det lilla hålet, drar runt den och sen stoppar jag ner den sista delen av flätan i hålet där flätan är fäst. Svårt att förklara och jag var visst inte så bra på det.  Den håller i alla fall väldigt bra och jag tycker den blev fin. Nu hänger den ihop med min bujo hela tiden och jag har alla pennor jag behöver. Plus linjal och sudd. 

torsdag 11 januari 2018

Överleva


Just nu är jag inställd på överlevnad. Allt handlar om att hålla huvudet över ytan. Gång på gång kommer meterhöga vågor och slår över mig. Det ända jag kan göra är att ta mig tillbaka upp till ytan och försöka hålla mig där. Om och om igen. Det finns inte utrymme för någonting annat.

På nyårsaftons natt släppte jag ut allt. Jag grät i timmar. Tills jag somnade av utmattning. Jag tänkte att jag grät ur mig 2017. Det hjälpte inte. Dock har jag inte gråtit sen dess. För jag vågar inte. Jag är rädd för vad som händer om jag släpper ut det. Jag tror inte att det kommer ta slut. För att klara av att hålla mig uppe över ytan kan jag inte släppa taget och låta tårarna komma.

Whatever takes me through the day

onsdag 10 januari 2018

52 listor


Det är inte bara min fysiska hälsa som jag tänker jobba med under året. Även min psykiska hälsa ska få mig en omgång. Min psykolog har varit borta länge nu och jag mår alltid sämre när jag inte får gå till henne. Då gäller det att hålla upp sig själv och vara sin egen terapeut. Jag har gått hos henne så länge så jag kan höra hennes röst i mitt huvud och vet precis vad hon skulle säga i olika situationer. Men det är skönt att få komma dit och få lite påfyllning. Få bekräftat att jag gör och tänker rätt och gör framsteg. 


Dom här böckerna har jag sett hos flera bloggare och blivit väldigt intresserad av. Så vid årsskiftet beställde jag dom. Den ena fanns bara på engelska men det spelar ingen roll. Otroligt fina böcker med vackra bilder, mycket utrymme att skriva på och indelat i olika kapitel. 


52 listor för ett lyckligare liv är indelad i reflektera, bejaka, investera och förändra. The 52 lists project är indelad i vinter, vår, sommar och höst.  En lista per vecka. 


För någon som älskar listor kan jag inte tänka mig bättre böcker och har jag tur får det mig även att må lite bättre. I alla fall på sikt. Nu är ju inte böckerna det som ska få mig att må bättre och bli starkare psykiskt men det kan vara en liten hjälp på vägen.



Dessutom tänker jag att vissa listor kan komma upp här i bloggen. Det ska bli spännande att arbeta med kropp och själ. Med målet att må bra och bli stark. 

tisdag 9 januari 2018

Dödsångest


Jag har precis kommit upp ur badet och står med handduken runt mig när det ringer. Han frågar vad jag gör och jag svarar. Sen hör jag att det är någonting som inte stämmer. Har det hänt någonting frågar jag. Det är tyst en lång stund. Hjärtat hoppar över ett slag och magen knyter sig. Jag frågar igen och efter en stunds tystnad snörvlar han till och får fram att hon har cancer. Jag letar i hjärnan efter passande ord och meningar att säga. Det är helt tomt. De finns ingenting att svara. Ingenting som kan trösta. Tillslut frågar jag vart barnen är och sen blandas snyftningar med ord. Jag sliter fram kläder och vet inte riktigt vad jag får på mig eller vart jag lägger handduken. Håret är fortfarande blött när jag rusar ner för trapporna och sätter mig i bilen.

På vägen dit tänker jag på denna jävla skit cancer och sen på döden. Plötsligt kommer en känsla jag aldrig haft förut. Dödsångest tror jag. Jag har aldrig varit rädd för döden. Jag har haft nära vänner som dött och jobbat inom äldrevården och flera gånger varit med när någon tar sitt sista andetag. Det har aldrig skrämt mig. Men nu när jag sitter där i bilen med ännu ett cancer besked blir jag rädd. Rädd för att jag ska dö. Jag ser framför mig hur min mamma och syster begraver mig och jag får panik. Det får inte hända. Jag kan inte dö. Min son behöver mig. Jag börjar genast fundera på vad jag kan göra för att överleva. Men vad jag ska överleva vet jag inte. Livet?

När jag kommer fram är dessa tankar borta. Jag har inte tid med dom. Han gråter fortfarande. Under kvällen ligger han ibland i mitt knä och gråter, sitter med huvudet i händerna eller går runt. Sent på natten somnar han utmattad på min arm och jag vågar inte röra mig av rädsla för att väcka honom. Jag vet inte hur länge jag ligger där men tillslut vaknar han och går och lägger sig i sängen medan jag blir kvar i soffan med mörkret och tankarna.

måndag 8 januari 2018

Dags att ta tag i hälsan


Hej på er! Hur har ni det i kylan och mörkret? Här är det några minusgrader och lite snö på backen. Men väldigt mörkt. 

Igår gick jag och min syster med i viktväktarna. Tre månader. Jag har faktiskt aldrig testat det innan men tycker om tanken. Ingenting är förbjudet utan du äter allt och räknar dina poäng. Dessutom är appen väldigt fin och lätt att använda. Det ska bli spännande att testa och se hur det går. 


I min bullet journal har jag ritat upp en sida där vikt och mått ska stå. En där jag fyller i dagens mått och en att fylla i om tre månader. Min tanke är att inte väga eller mäta mig så mycket mer än dessa gånger. Målet är inte att bli smal eller väga en viss vikt. Mitt mål är att bli hälsosammare och få in hälsosamma rutiner kring mat, motion och sömn. Det har varit ett ändå kaos den senaste tiden. 

Vi var även och köpte träningskort på simhallen idag. Gym, pass och simning ska in några gånger i veckan. Dom har många spännande pass som jag vill testa. Olika former av vattengympa, rörlighetsträning och yoga. 

Jag vet att det är klyschigt. Börja ett nytt liv på det nya året. Men jag tror på det här. Jag har tröttnat på att leva så här. Jag måste ha en förändring. Och jag har en plan. Dessutom har jag min syster vid min sida och tänker ta det i min takt. Inte stressa och lyssna på min kropp. 

söndag 7 januari 2018

Ljusglimtar v 1



Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* gå på den traditionella nyårspromenad med prinsen 

* äta riktigt god mat 

* totalt fastna i en serie 

* vara så stolt över Melwin så det känns som om jag ska spricka 

* Melwins 5:e plats i tennusturneringen

* städa bort julen 

* ett långt varmt bad 

* nya spännande böcker 

* börja i en ny bullet journal 

* stå och titta på en fantastisk måne 


torsdag 4 januari 2018

Är det dags igen?


Kanske är det dags att börja blogga igen....
Jag längtar ofta efter att få sätta mig ner och planera inlägg, redigera foton och skriva. Jag har många inlägg i mitt huvud men dom kommer inte ut. För jag vet inte varför jag ska skriva dom. Ena sekunden tänker jag att jag har massor att berätta och i nästa funderar jag på vem som skulle vilja läsa om mitt patetiska liv och tankar. 

Jag har knappt rört kameran på två månader. Inte heller tagit speciellt många bilder med mobilen. Jag har firat jul och nyår men bara för att det är ett ont måste. Jag har varit med min son och spenderat mycket tid hos min bästa vän och hans släkt. Jag har pysslat lite men mest för att sysselsätta mig. Det är sällan någonting som är roligt. Jo jag vet. Jag har en depression. Jag har haft det så många gånger förr. Så jag fortsätter att leva som jag brukar. För jag vet att det vänder. 

Kanske skulle jag flytta min blogg. Få en ny start. Eller stanna här och låta det komma när det kommer. Inte tvinga fram någonting. Eller kanske ska jag låta det vara ett tag till. Fundera och läka.