måndag 27 februari 2017

Just idag


Just idag:

hänger jag och Doris hemma i lugn och ro. Bara hon och jag. Jag tittar ifatt lite serier som jag har missat, redigerar bilder och läser bloggar. Och Doris, hon ligger mest och sover nere vid mina ben.

Jag har lagat och ätit mat. Nudlar, bacon och majs. Så gott!

Jag har pratat med och träffat min son och min man. Även hunnit prata med bästisen och messat med en annan kompis.

Jag planerar att fixa lite inlägg till bloggen, skicka iväg lite bilder och att ta ett långt varmt bad.

Vad gör ni just idag?

söndag 26 februari 2017

Ljusglimtar v 8


Varje söndag lägger jag upp veckans ljusglimtar. Det bästa och finaste som hänt under veckan. Stort och smått som fått mig att njuta, skratta, stanna upp och vara tacksam. Denna vecka har vi njutit av sportlov prinsen och jag.

* laga god mat

* somna bredvid honom

* skratta så tårarna rinner

* bli klar med min pysselhörna

* kramas med min prins

* bli tröstad när jag är riktigt ledsen

* bowla med mina pojkar 

* planera helgen med bästisen 

* filmkväll med mina pojkar 

* känna att jag lever, inte har en dödlig sjukdom och får vara med i min sons liv

* vakna till strålande sol

* skratta tills luften tar slut och tårarna rinner 

* en hel dag ute i skogen med härliga människor,  sol, korvgrillning över öppen eld och massa fina foton 

torsdag 23 februari 2017

Avskedsbrev till min vän

Hej vännen!

Nu är det några dagar sen du somnade in. Två för att vara exakt. Och jag kan inte riktigt förstå att du inte finns mer. Att det aldrig mer kommer plinga till i min telefon och ditt namn kommer stå där.
Att jag inte kan åka till dig och fika och prata skit, ta en promenad och retas med dig.

Det var så mycket vi inte hann med. Vi skulle ju fota dig tillsammans med dina barn, åka iväg på utflykt, jag hade lovat att sova över hos dig så du kunde ha dina barn hos dig och vi skulle ju se den där filmen ihop som jag alltid glömmer namnet på. Jag skulle fixat så bion bytte salong så du kunde få sitta i en lyx stol och titta på nya star wars och vi skulle kolla på Game of thrones ihop när de började igen. Men vi hann inte. Du finns inte mera.

Jag tänker så mycket på dina barn. Dina tre små fina barn som du inte får se växa upp. Allting du missar med dom och hur otroligt ont de måste göra i dom nu när dom förlorat sin pappa. Kommer din minsta lilla ens komma ihåg dig? Hann du skriva några brev till dom som vi pratade om?

Jag vet att du var trött på slutet. Du orkade inte träffas eller höra av dig. Men du var också trött på kampen. Du visste att de inte var någon idé. Och du var trött på att vänta. Bara sitta där och vänta på att livet skulle ta slut. Det fanns ju ingenting att göra. Ingenting kunde rädda dig. Trots allt du gick igenom så vann cancern. Och jag tror att de var skönt för dig när du fick somna. Att väntan var över.


Du ångrade mycket du gjort i ditt liv. Vi pratade ofta om de. Att du varit ett svin och att du trodde att många aldrig skulle förlåta dig. Du förstod inte varför jag var så snäll mot dig. Jag som visste saker du gjort mot någon jag älskar. Men jag såg att du ångrade dig och att du inte var samma person. Jag hoppas att du inte behövde tänka på det på slutet utan fick känna lugn, kärlek och trygghet. Känna att det var okej. Att du var okej och älskad.

Nu får du vara med din pappa igen. Du saknade honom så mycket och precis som dig gick han alldeles för tidigt. Men jag är säker på att ni nu är tillsammans igen. Han skällde säkert på dig först. För att du tatuerat dig på halsen. Du som lovade honom att inte göra det. Men ni skrattar nog åt de sen.

Jag hoppas att du mår bra där du är. Att du inte har ont längre. Inte känner nån ångest eller oro. Att du fått frid och kan titta på dina barn genom deras liv även om du inte fysiskt är här.

Jag är så ledsen för att vi inte fick mer tid tillsammans. Du är saknad och aldrig glömd.

Sov gott min vän!

onsdag 22 februari 2017

Att vakna upp med fibromyalgi värk


Häromdagen vaknade jag och kände direkt att det här blir ingen bra dag. Det tryckte över bröstet och hela kroppen kändes fylld av bly.
Okej, en värk dag. Då får man tänka efter lite och planera bättre. Vad är viktigast att göra just idag? Vad är saker som måste göras och vad kan jag skjuta upp till en annan dag?
Och kan jag göra någonting för att lindra värken lite?

Att leva med kronisk värk är inte så lätt. En period vågade jag inte planera någonting eftersom jag inte visste hur jag skulle må. Då var jag inne i ett skov och hade aldrig bra dagar. Nu har jag haft en längre period som varit bra och då är det lättare att planera och se fram emot saker. Chansen är ju större att jag faktiskt kan göra dom.

När jag gick på smärt rehab så fick vi ständigt höra att vi skulle göra trots värk. Det är inte speciellt lätt. Jag som är ensamstående med min son måste ju tex spara min ork och energi till vissa saker. Och om jag har en ordentlig värk dag och ändå kör på vet jag att det kommer att straffa sig dagen efter. Eller kanske hela resten av veckan. Och hur ska man bara kunna köra på om man har så ont att man kryper till toaletten för man måste gå upp och få iväg sin son till skolan?

Nu var det väldigt länge sen jag hade så ont men de kan komma tillbaka när som helst. De går inte alltid att krama mig och ibland måste jag sova utan täcke för att det gör ont när det ligger mot min kropp.

Just denna dag blev de bättre ju längre tiden gick. Jag avslutade kvällen med ett varmt bad och kunde på så sätt få sova ganska gott på natten och vakna upp och känna mig okej dagen efter.

tisdag 21 februari 2017

Monthly Makers Februari Loppis


Månadens tema i monthly makers är LOPPIS. Inne hos månadens värd Stina kan ni läsa mer, inspireras och dela era egna alster.
När jag fick veta månadens tema fick jag så mycket idéer. Men en stod ut. Jag behövde ju en fönsterlampa i mitt sovrum.
Så jag gav mig av till en loppis och "råkade" fynda tre olika lampor och en lampskärm. Lite mer än vad jag behövde men jag hade flera olika idéer om vad jag skulle göra för sorts lampa och med vilka metoder jag skulle använda så det gjorde inte så mycket.


Först sprayade jag två av lampfötterna svarta. Sen började jag med den första. Den som skulle stå i mitt sovrumsfönster. Jag tog bort tyget som satt innan och tog sen en spetsgardin jag köpt på samma loppis och klippte en lång remsa av. Den lindade jag runt skelettet och fäste sedan med lim. En remsa till vek jag och drog sedan en garntråd igenom för att få till nederdelen och gömma limmet. Den knöt jag endast runt lampan.


Blev väldigt nöjd med den och den passar perfekt i mitt sovrumsfönster.


Lampskärm nummer två var den gröna lampan med fransar. Jag sparade fransarna från den och tog sen fram två olika papper och klippte remsor i passande storlek av. Dessa limmade jag sedan på skelettet och efteråt fick fransarna komma tillbaka på plats.


Jag hade tänkt att fläta vitt garn och sätta i skarvarna men det blev inte bra så jag lät den vara som den är. Den står nu i köksfönstret och lyser.


En av skärmarna virade jag garn runt. Det gick åt ett garnnystan för att  täcka hela. Ganska mysig tycker jag. Dock tog jag inte bort det som satt innan utan virade garnet över. Detta gjorde att det vart lite för tjockt och därför inte släpper igenom ljus ordentligt. Tyvärr. Men fin blev den.


Den sista lampskärmen klädde jag av och tog sedan en mjuk ståltråd jag hade hemma och virade runt. Mellan varje varv satte jag dit lite pärlor. Stora och små i vitt, svart och grått. Vissa stannade uppe och andra åkte ner.


Den lampan står nu på mitt skrivbord. Tycker den passar bra där. Håller ju på att göra en pysselhörna/arbetsplats där och då är väl en egengjord lampskärm perfekt?

måndag 20 februari 2017

Sportlovs planer


Det finns ingen som jag tycker så mycket om att vara med som min son. Och nu är de sportlov och vi har fem dagar tillsammans innan han åker till sin pappa. Fem lediga dagar där vi kan njuta av sovmorgon, inga tider att passa och massa mys.


Planerna för veckan är att bowla, testa bågskytte, besöka tandläkaren och så vill Melwins farmor låna honom en dag. Sen tänker vi som sagt ta sovmornar, bara slappa, spela tv-spel, kolla film och njuta.
Bara han blir frisk ordentligt så vi kan göra dessa saker. Annars får de räcka med att slappa och mysa tillsammans.


söndag 19 februari 2017

Ljusglimtar v 7


Varje söndag skriver jag en lista om det bästa och finaste som hänt under veckan. Stora och små saker som gör livet lite härligare och lite roligare.

* att börja med mitt bidrag till monthly makers och inte kunna sluta

* städa, rensa och fixa i mitt sovrum

* träffa mamma en liten stund

* stolt son som tagit sitt första blodprov

* pussa på min man

* sol

* stå och titta på hjortar som lugnt gick runt och åt och tittade nyfiket på mig

* prata med bästisen

* lyssna på hög musik

* besikta bilen och inse att de inte var så farligt som jag trodde

* få somna bredvid honom igen

* ligga i soffan och bläddra i tidningar och lyssna på pod


lördag 18 februari 2017

Sjukdom och bloggande


Typiskt att prinsen ska bli sjuk lagom till sportlovet. Det började igår och idag har han legat hela dagen. Sovit lite, kollat på tv och ätit glass. Så som de ska vara när man är sjuk. Men vi ska ju ha ett mysigt sportlov. Har en del planerat men vi får se hur de blir. Förhoppningsvis mår han snart bättre.

Jag har funderat på de här med bloggen. Mitt mål är att lägga upp ett inlägg varje dag. Dom senaste veckorna har inte de funkat. Jag har varit sjuk och de har varit väldigt mycket runt omkring som tagit tid och energi. Så jag funderar på om jag ska ändra mitt mål med ett inlägg om dagen. Färre inlägg men bättre kvalitet och mer genomtänkt. Ibland skriver jag ju bara för att ha någonting att lägga ut. Fast jag inte alls har någon inspiration eller vet vad jag babblar om.

Frågan är om jag ska satsa på att publicera måndag, onsdag, fredag och söndag. Eller kanske tisdag, torsdag och söndag. Söndagar kommer ju mina ljusglimtar upp och dom vill jag inte sluta med. Jag får fundera lite till på det helt enkelt.

torsdag 16 februari 2017

Mycket nu


Det är lite mycket den här veckan. Läkarbesök och tandläkarbesök för prinsen. Möte med försäkringskassan och besiktning av bilen. Plus läxor och tennis träning.
Och en vän som är döende av cancer och inte orkar ha kontakt med någon längre, en son som inte mår bra, ett krig som är helt onödigt egentligen och den ständiga oron.

Ja, jag är trött. Otroligt trött. Egentligen inte fysiskt trött utan psykiskt. Men det gör att jag blir fysiskt trött också. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Tror de har mycket med att göra för att slippa allting runtomkring. Jag längtar också efter min mamma, min syster och min mormor och morfar. Hoppas att jag snart kan träffa dom.

Nästa vecka är det sportlov här. Otroligt skönt tycker vi båda. Sovmorgon, lugnt och inga tider att passa. Vi har saker planerat och tänker ha en mysig och rolig vecka tillsammans.

Resten löser sig. För de måste det.

onsdag 15 februari 2017

Youtube favoriter

Jag har ganska nyligen fattat grejen med Youtube. Lite sent men ändå. Jag älskar de! Så mycket roligt och intressant de finns där. Men svårt att hitta bra profiler tycker jag.
Här är mina favoriter än så länge.


Underbara Therese Lindgren!
Hon är ju fantastisk. Har så roliga, mysiga och ärliga klipp. Visar allt från pyssel och smink till att prata om att vara vegan och psykisk ohälsa. Har även läst hennes bok och lyssnar på hennes pod.


Gustav och Johanna!
Dom är så mysiga tycker jag. Glada, roliga och fulla med kärlek till varandra.


Jocke och Jonna.
Man kan tycka vad man vill om dom men jag gillar dom verkligen. Speciellt deras spökjakter. Så spännande och snyggt gjort. Jocke släppte dessutom en ny låt igår och den är riktigt bra.

Sen följer jag också Jockes bror Jacke och hans tjej Emmy. Också ett mysigt par. Och Emmy delar med sig av härliga pyssel klipp. Sen blandar dom det med vloggar och tv/video spel. De sista är inget jag tycker är roligt att titta på så dom hoppar jag helt enkelt över.

Vilka är era favoriter på Youtube?

tisdag 14 februari 2017

Alla Hjärtans dag

Idag är de alla hjärtans dag! Är de någonting ni firar? Ger blommor eller choklad? Bokar in någonting mysigt med er partner eller vän? Kan inte påstå att det är någonting som jag firar speciellt mycket. En extra puss kanske. Men jag tycker man ska fira och visa sin kärlek varje dag. Inte bara en speciell dag. Som dessutom affärerna tjänar massa pengar på.

Jag hade i alla fall några planer på lite pyssel och bak inför alla hjärtans dag. Men eftersom jag låg sjuk hela förra veckan i stort sett så blev de inte så. Tyvärr. Men jag har lite sparat och tänker dela med mig av de. Och förhoppningsvis testa någonting av de till nästa år.


Cake pops har jag alltid varit sugen på att testa. Och just nu speciellt dom här. Så söta. Sen har jag ingen aning om i fall de är gott eller inte. Men de vore roligt att testa. Så de kommer nog att göras. Även om de inte blir i alla hjärtans dag syfte.


Att skriva ut sen sån här och sätta i en ram vore ju en perfekt present.
Enkelt, snabbt och billigt. Och så gulligt.


Inte för att jag vet varför man ska göra dessa hjärtan eller ge bort dom men jag tyckte dom va söta. Kanske om man sätter en pinne i och stoppar ner i en blomma kanske. Men jag måste nog testa att vika en i alla fall.


Den här foto idén tyckte jag var så söt. Tveksam till att jag hade fått min son att ställa upp på det. Hade antagligen fått vara modell själv.


Den här pajen ser så god ut. Och självklart extra fin med hjärtana på. Sen kan man ju göra vilken paj man vill och täcka med hjärtan. Också en idé jag sparar till senare.

Hoppas ni har en härlig dag. Oavsett om ni firar alla hjärtans dag eller inte.

Alla bilderna är från pinterest.com

måndag 13 februari 2017

Att ha en blind hund


För lite mer än 4 år sedan flyttade det hit en liten tjej vid namn Doris. Hon skulle två månader senare fylla 5 år och var en otroligt charmig liten tjej. Så kärleksfull och tillgiven att man blev helt paff. Älskade alla och ville alltid vara nära. Och precis så är hon fortfarande. Sova och leka med bollar är de bästa som finns och att få springa lös i skogen är härligt.

Men för lite mer än två år sedan hände någonting. Det gick inte över en natt utan sakta. Först upptäckte vi att hon antagligen såg dåligt på ett öga. Och så för två år sedan insåg vi att hon var blind. På båda ögonen. Och veterinären bekräftade detta. Det kunde kanske gå att operera. För 40 000 kr. Och utan garantier. Pengar jag inte hade.


I början var jag väldigt orolig. Hon var så förändrad. Inte alls glad och mysig längre. Hon ville ligga ifred, inte gå ut eller ens röra på sig speciellt mycket. En depression skulle jag säga. Tänkarna var många och visst fanns tanken på att om hon inte mår bättre så får hon somna in. För vad är de för ett liv om hon bara är ledsen och osäker? Men sakta började hon återkomma till den hon var.

Så hur är de då att leva med en blind hund? Jo precis som innan hon blev blind i stort sett. Det är inte så smart att möblera om hemma för hon hittar ju här. Det är inte heller så lätt att ta med henne till nya platser då hon inte känner igen sig och då går in i saker. Dessutom undviker vi stora folksamlingar eller att ta med henne på tex kalas då jag märker att hon blir stressad av att höra massa människor men inte kunna se dom.

Förutom de så är de precis som vanligt. Hon hoppar upp i soffan och lägger sig bredvid. Hon äter med god aptit och det är fortfarande väldigt kul att leka med bollar. Hon har såna som låter så hon hör när dom rullar iväg. Jag läste någonstans att blinda hundar inte ska gå lösa men det gör hon. Inte precis i början men nu händer de ofta. I skogen eller på öppna platser. De gäller bara att jag pratar med henne eller låter så hon vet vart jag är.

söndag 12 februari 2017

Ljusglimtar v 6



Varje söndag delar jag med mig av det bästa och finaste som hänt under veckan. Ett sätt att se det bra i livet och att man ska vara tacksam över både smått och stort i livet.

* en riktigt bra måndag morgon

* att få vara sjuk och ligga och sova och bli omhändertagen

* träffa fin läkare

* börja känna sig bättre och piggare

* ligga i soffan och titta på serier

* pussar från prinsen

* fjärilar i magen

* krypa upp i soffan under en filt och titta på Sveriges mästerkockar

* krama mamma

* se hur lugn och nöjd min son blivit på bara några dagar

* somna i hans famn

* vara sugen på mat igen

* vakna av en hostattack och innan man ens vaknat ordentligt står han där med ett glas vatten

* titta på snön som yr ner utanför fönstret

* vara tillsammans alla fyra

* fixa en överraskning

* elda i kaminen


lördag 11 februari 2017

Att leva i ett destruktivt förhållande

För några år sedan träffade jag en man som tog mig med storm. Han höjde upp mig till skyarna, visade direkt att han menade allvar och hjälpte mig att bli frisk från min anorexi. Det gick fort och jag föll handlöst.

Men det tog inte lång tid innan allt ändrades. Han hade ett hemskt humör. Det var ständigt gap och skrik. Jag fick inte träffa vänner, pratade jag med någon av hans vänner var jag för trevlig och flirtade. Det mesta jag gjorde var fel. Ändå stannade jag. Ja jag flyttade till och med ihop med honom. Ett mycket dumt beslut.


Redan innan vi flyttade ihop hade jag kommit på att han var otrogen. Om och om igen. Det var meddelanden på telefonen, jag hittade honom på dejtinsidor och konstiga samtal på udda tider. Ändå stannade jag kvar. De var ju mitt fel. De var han tydlig med att berätta.

Han slog sönder saker, talade om vilken värdelös människa och mamma jag var. Det fanns alltid någonting att klaga på. Och han berättade alltid att jag inte var tillräcklig snygg, smal och bra för att han skulle kunna hålla sig till bara mig. Han behövde andra eftersom jag inte höll måttet.
I början var han "bara" våldsam under sex. Men det blev värre och värre. Flera gånger stöp han mig tills jag svimmade och slutade andas. Det blev också mer aggressivt utanför sovrummet. Jag trycktes in i väggen, hölls fast och skakades hårt.

Men jag stannad. Försökte vara tillräcklig bra för att jag skulle räcka till. Vände ut och in på mig själv för att vara tillagas och ha det lugnt hemma. Det som fick mig att tillslut ta mig därifrån var en natt när min son var sjuk. Jag la mig hos honom då han hade feber och vi somnade. Under tilden gick mannen igenom min telefon och hittade sms som han inte tyckte var passande. Så han kom ner och skrek. Min son vaknade och undrade vad han sa och plötsligt stod även hans dotter i dörröppningen. Han skrek att jag var äcklig och en hora. Återigen om hur värdelös jag var och att jag inte skulle tro at jag kunde få någon annan än honom.


Där fick jag nog. Jag hade försökt skydda barnen så gott jag kunde men att stå och skrika i min sjuka sons rum mitt i natten fick mig att vakna. Jag och sonen flyttade hem till min mamma tills vi fick en lägenhet. Tyvärr gick jag tillbaka till honom. Flera gånger. Men tillslut insåg jag att han inte skulle ändra sig och att jag förtjänade bättre. Men det tog 4 år.

Det har satt djupa spår i mig. Min självkänsla och mitt självförtroende är fortfarande i botten. Jag klarar inte av när en man höjer rösten (nått min son inte heller klarar av) Om en man sitter nära mig och gör en hastig rörelse duckar jag automatisk. Jag har svårt att lita på någon och vill inte att människor kommer för nära. Varken fysiskt eller känslomässigt. Jag är otroligt rädd för att bli bedragen och är väldigt vaksam på tecken. Alla kvinnor är ett potentiellt hot. Jag gör mig alltid till, ställer upp och hjälper till mycket mer än vad jag borde eller egentligen orkar. Men jag jobbar på det. Varje dag.

Bilderna från Pixabay.com

fredag 10 februari 2017

En vinst


I fredags fick jag veta att jag hade ett paket att hämta. Det var min vinst från Anna-Maria inne på dnilva.se. Hon hade en tävling inne på sin blogg där man kunde vinna ett knit kit från Noa Noa.
Ett paket där man får garn och beskrivning på en otroligt fin tröja. Grått och svart fanns de.


Så söt kartong och vackert med ett band runt och väldigt fint packat. Färgerna är fantastiska och garnet är så mysigt och mjukt. Nu är jag inte jätte bra på att sticka men jag ska verkligen ge det ett försök.


Min motivering då? Jo jag berättade om att min mormor lärde mig sticka när jag var liten och jag fick ihop en halv halsduk. Min mormor har alltid sytt kläder och sydde bland annat min balklänning. Men nu är hon gammal och ser dåligt så de var länge sen hon sydde eller stickade nu. Min morfar har fått flytta till ett hem då han är dålig och min mormor är ensam med dåligt samvete för att hon inte kan ha morfar hemma längre. Så jag ville helt enkelt vinna detta för att försöka sticka en varm och fin tröja till min mormor. Som tack för allt hon gjort och lärt mig och som lite tröst i det jobbiga.

Och jag vann! Så nu får jag sätta igång och försöka få ihop den där tröjan till min lilla mormor.

torsdag 9 februari 2017

Börjar bli frisk


De va inte meningen att jag skulle försvinna härifrån. Men halsflussen slog ut mig totalt. Så jag har mest sovit dom senaste dagarna. Eller legat i soffan och slö glott på tv. Och mysigt sällskap har jag haft som ni ser.
Även min lilla prins har tagit hand om mamma. Pussat på mig och klappat på mig. Sagt åt mig att lägga mig och vila när han går till skolan. Och pojkvännen har hjälpt till med Doris och skjutsat mig till läkaren och fixat. Tur att de finns fina människor som hjälper till.
Men nu känner jag mig lite bättre. Så snart är jag mig själv igen hoppas jag. Med mer ork och energi. Börjar längta efter att göra saker. Fixa hemma, laga mat, baka, fota, gå ut och gå. Så skönt att må lite bättre igen. Nu hoppas vi att sjukdomarna håller sig borta ett tag och så kör vi!

måndag 6 februari 2017

Sjuk igen


Den här veckan började inte alls som jag hade tänkt. Sjuk igen! Denna gång misstänker jag en lindrig form av halsfluss. Tror de är tredje gången på två månader som jag är sjuk. Mitt immunförsvar måste vara väldigt dåligt. Behöver kolla upp hur man kan stärka det tror jag. Är så trött på att vara sjuk.


Jag har i alla fall haft en mysig helg. Även om sånt som skulle göras inte blev av. Hade tänkt att fota en dag, ta en långpromenad på stranden och fixa till en arbetshörna. Men så blev de inte. Det blev mycket mys och serier. Hänge lite med vänner och så har jag hunnit med att polera mina lyktor på bilen. Så nu hoppas jag att den kommer gå igenom besiktningen.

Nu ska jag krypa ner i sängen och vila lite till. Inte alls på topp idag.

söndag 5 februari 2017

Ljusglimtar v 5


Varje söndag lägger jag ut mina ljusglimtar. Det finaste som hänt under veckan. Små och stora saker som gör livet lite extra fint. För att vara tacksam över livet och faktiskt se det som är fint och bra i livet.

* prinsen kom hem

* träffa syster och prata och skratta

* berätta "det" på facebook

* träffa mamma en stund 

* ha huvudet fullt av fotoideer

* Melwins fina lärare

* en otroligt duktig son

* mysiga samtal på kvällen

* när man bara behöver säga två ord i telefonen innan bästilen säger: är de jobbigt idag? Och man kan erkännu och gråta ut.

* åka iväg och överraska så man får kramas och pussas.

* prata med mamma

* hitta snödroppar

* träffa en fin vän och hennes barn

* kunna själv

* somna i hans famn

* skratta så magen gör ont

lördag 4 februari 2017

Här bloggar jag

Jag har tidigare skrivit om att jag drömmer om en liten arbetshörna/pysselhörna. Nu börjar det bli verklighet. Jag behöver bara rensa ordentligt först. Flytta lite saker hit och dit och tömma så de finns plats för min lilla hörna.


Men just nu sitter jag så här när jag bloggar. I sängen med täcket på mig och Doris bredvid. Mysigt men jag tror det blir bättre med en liten hörna där dator, kamera grejer och pyssel saker finns. Där man kan ha allting och breda ut sig lite mera. Dessutom kanske få en bättre arbetsställning och mer inspiration. Det är min förhoppning i alla fall.


fredag 3 februari 2017

Foto ideér


Jag har så mycket foto idéer i huvudet just nu. Kan knappt sova för att jag bara tänker på hur jag ska göra och vad jag behöver för att genomföra dom. Platser att vara på och rekvisita som behövs.


Jag behöver fåglar, såpbubblor, kärlekspar, snö, vatten osv.
Men i helgen ska jag försöka få till lite fotografering. Det är i alla fall inplanerat. Sen vet man ju aldrig vad som händer.

torsdag 2 februari 2017

Börjat äta bättre


Sist jag var och handlade köpte jag på mig massa frukt, bär och grönsaker. Jag tänker att om det inte finns hemma så är det ju svårt att äta. Så nu finns det hemma. Och något jag inte köpte var godis och kakor. För som sagt, finns det inte hemma är det svårt att äta.

Så dom senaste dagarna har jag gjort en smoothies till frukost. Med banan, mango eller blåbär, linfrön och jordnötssmör i. Faktiskt riktigt gott. Jag älskar smoothies och dricker de ofta i perioder. Men så tröttnar jag ibland. Men de är ju så bra. Enkelt, gott och går att variera i oändlighet.

Det där med jordnötssmör i är någonting nytt för mig. Läste att man kunde ha i en msk för det är ju bra fett i jordnötter och protein också. Så nu får de gå i en msk i varje omgång. I morse åkte det även i lite bladspenat.

Vilket är erat favorit recept när de kommer till smoothies?

onsdag 1 februari 2017

En tuff period


Jag har funderat på det där med hur mycket man ska dela med sig av på bloggen. Jag kan berätta det mesta när de handlar om mig. Men nu handlar de om min son och det gör de svårare. Hur mycket har jag rätt att skriva om honom? Han är 10 år och hänger ju själv mycket på nätet. Är det verkligen okej att skriva om hur han mår där vem som helst kan läsa de?

Just nu har han i alla fall en tuff period. Jag skulle kunna och kanske behöva skriva massor om det. Men av respekt för honom gör jag inte det. Men de är jobbigt nu och vi kämpar på. Måste säga att hans lärare är fantastiska. Vi har en öppen dialog både jag och dom och även Melwin och dom. Dom stöttar otroligt mycket. Även om problemet egentligen inte är skolan så går det ut över skolan.

Det är lite extra svårt när man lever själv. Jag har ingen som kan stötta och hjälpa mig i vardagen. Nån som kan ta över vissa saker så jag kan koncentrera mig på Melwin. Och inte heller någon som ligger bredvid och lyssnar på alla mina tankar mitt i natten när det är omöjligt att sova och tårarna rinner. Visserligen är jag van. Det har alltid varit så här. Och på dagarna kan jag vräka ur mig allting till vänner och min mamma. Visst hjälper det. Men ibland är det otroligt ensamt.

När ens barn inte mår bra är man så otroligt utsatt och skör. Jag skulle ta allt av det så han slapp. Gör vad som helst för att han ska må bra igen. Vi har tagit ett steg i en riktning som jag tror kan hjälpa lite. Även om det nog just nu orsakar mer oro så tror jag att det kommer bli bättre på sikt. Det är dessutom någonting han själv vill och har pratat om länge.