fredag 30 september 2016

Vem är jag?


Jag lyssnade på Värvet igår. En intervju med Yoga Girl. Han frågade vem hon var.

Vad svarar man på de? Många svarar med sitt yrke. Jag är sjuksköterska, affärsbiträde, fotograf, lärare osv. Jag då? Jag har inget yrke. Jag är sjukpensionär. Men de är inte vem jag är. Jag har varit lokalvårdare, affärsbiträde, undersköterska, barnskötare och personlig assistent. Men inte nu längre.

Jag är ju mamma, dotter, syster, matte, vän, kvinna. Men vem är jag? Det här är ju mina roller. Men kanske är de en blandning av dom som är jag. Eller är jag det jag tycker om att göra? Pyssla, baka, fotografera.

Kanske mina personlighetsdrag? Lite tokig, pratglad, envis, konflikträdd, påhittig, stark, blyg, osäker, ekonomisk, empatisk, omhändertagande osv.

Eller mina diagnoser? Min värk och min ångest. Fibromyalgi och GAD. Är de vem jag är?

Antagligen är jag en blandning av allt detta. Mina roller, mina hobbys, mina diagnoser och min historia. Fast hur förklarar man de? Hur tar man in allt detta i frågan: Vem är du?  Vad svarar du på den frågan? Svarar du med yrke? Med en roll? Eller någonting helt annat.

torsdag 29 september 2016

Mina favorit poddar

Lyssnar ni på poddar? Jag är helt tokig i dom. Lyssnar så ofta jag kan. När jag diskar, lagar mat, är ute och går, handlar osv. De finns hur många som helst. Men jag har några favoriter. Några som jag försöker lyssna på så fort de kommer ett nytt avsnitt.

Adam och kompani är min absoluta favorit. Jag har alltid gillat båda Adam och Daniel och Vanessa gör sig riktigt bra med pojkarna. Tyckte att Carin da Silva var fantastiskt och hon är saknad. Men de funkar fortfarande. Jag lyckas alltid lyssna på denna när jag är ute och går. Vilket gör att jag går och skrattar högt flera gånger varje avsnitt. Dom avhandlar alla möjliga ämnen. Personligt och även nyheter och världshändelser.

Blogg Business såklart! Jag har nu lyckats lyssna ifatt och de är inte alls kul. När jag hade massa avsnitt att lyssna på längtade jag efter att få fortsätta. Men nu måste jag ju vänta innan nästa kommer så jag får lyssna. Linda är en fantastisk intervjuare och de är så spännande gäster. Jag lär mig massor i varje avsnitt, får både skratta och gråta och har hittat massa nya favorit bloggar.

Pira och Bråding. Det sänds egentligen på radion men går även att lyssna på som pod. Dom möter människor som gått igenom olika saker i sitt liv. Det är allt från mobbning till misshandel, dödsfall och beroendeproblematik. Man blir så djupt berörd av alla dessa beättelser och modiga människor som dela med sig.

Vattnet går är så spännande att höra. Kända människor (oftast i alla fall) som berättar som sina graviditeter och förlossningar. Öppet och ärligt om känslor, smärtan, första tiden och mycket mer. Älskar av någon anledning att grotta ner mig i graviditeter och förlossningar.

De finns många fler som jag lyssnar på. Som tex: Freddagspodden, En underbar pod, Livshjulet och Värvet. Också väldigt härliga poddar. Har ni några favoriter? Och när lyssnar ni?

onsdag 28 september 2016

Äppelkaka


I måndags var det äpplets dag.
De är sån lyx att kunna gå ut och plocka äpplen och göra en äppelkaka.
Jag använde mig av det här receptet. Jag dubblade det för att få en större kaka. Äpplebitarna la jag i socker och kanel en stund innan dom hamnade i kakan. Tog även i lite kanel i smeten.



Serverade den med vaniljsås. (Valios gammeldags laktosfria vaniljsås är min favorit) Den tog slut ganska fort kan jag säga.

tisdag 27 september 2016

Monthly Makers September Bokstäver och ord


Det här är andra gången jag vågar mig på att vara med i Monthly Makers. Temat är Bokstäver och Ord och jag fick direkt tusen tankar i huvudet. De fanns så mycket att göra och hur många möjligheter som helst. Jag sorterade och funderade länge innan jag bestämde mig.
Men de fanns två idéer som jag inte kunde välja mellan så de fick helt enkelt bli båda.


Jag tog en gammal bok och rev ut en sida. Sen tog jag en bild och ritade av på boksidan. Så det blev bokstäver och ord från både den gamla boken och i ordet som fåglarna visar.Tanken är att den ska komma in i en ram när jag hittar en passande.


Den andra då.... Jag tog samma bok och rev ut flera sidor. Dessa klippte jag i dom storlekar jag ville ha och började sedan rulla och limma. Fram kom en bokstav. Ett M till min prins. Även denna tänkte jag sätta in i en ram. Men utan glaset. Har inte hittat någon bra ram till denna heller än. Är sugen på att göra flera såna här. En till varje person i familjen.
Av en gammal bok med bokstäver och ord kom en ny bokstav. Älskar när man kan använda saker man redan har och göra andra saker av dem.

måndag 26 september 2016

Ingen bra måndag


Idag började inte dagen så bra. Vi försov oss. Vaknade 15 minuter innan sonen började skolan. De tar cirka 20 minuter att åka till skolan. Skickade sms till hans lärare och sen försökte vi att inte stressa ihjäl oss. Hatar att försova mig. De förstör hela dagen.

Så när sonen var lämnad försökte jag att stressa ner. Jag hade planerat en Ida dag medan han var i skolan. Varmt bad, ansiktsmask, hårinpackning, lyssna på poddar och fortsätta att sticka min halsduk. Sen en långpromenad i solen med Doris.

Försovningen förstörde de. Så jag tänker att jag flyttar de tills imorgon istället. Så försöker jag samla kraft idag. Jag kollar lite serier, läser bloggar och vilar. Jag är lite känslig för ändrade planer.

Det finns så mycket som behöver göras. Både här och ute på landet. Men jag har ingen energi. Ingen ork. Ingen lust. De skaver fortfarande. Men jag börjar närma mig anledningen nu. Jag känner de. Snart har jag svaret. Och då får jag försöka hitta en lösning på de.

söndag 25 september 2016

Ljusglimtar v 38


Varje söndag lägger jag upp mina ljusglimtar från veckan som gått. Små och stora saker som förgyllt mig vecka. Det är härligt att under veckan kunna skriva ner saker som gjort mig glad. Det ger mig tacksamhet över mitt liv och visar att jag har mycket att vara glad över i livet.


* från krama sonen

* prata med mamma

* få både samtal och sms från sonen

* höra bonusdottern säga: jag älskar dig

* få vräka ur sig lite skit

* vår katt som varje morgon kommer gående över gräsmattan för att säga god morgon

* inte göra någonting en hel dag

* La Lindas videor om vikt och kroppskärlek

* få prata med mamma en stund och kunna hjälpa henne lite

* upptäcka kaninungar i buren

* Pia på kammebornia som skriver så viktigt om sjukdomar och samhällets syn

* få hem prinsen

* gratulera min mormor på hennes 89-årsdag

* lyssna på hur sonen skrattar så han nästan kissar på sig när han ska berätta alla barnen historier

* ligga i soffan och kolla på film med sonen

* vakna bredvid mannen

* se hur våra kaninungar växer för varje dag

* biodejt med sonen 

fredag 23 september 2016

När någonting skaver



Det är någonting som skaver i mig. Jag vet inte vad det är. Både kropp och själ talar om för mig att någonting är fel. Att jag behöver ändra något, lösa någonting eller ta hand om någon del av mig lite extra.


Kroppen värker och beter sig konstigt. De gör ont på ett annat sätt. Kryper i kroppen. Den rycker och krampar. Magen är orolig och jag känner mig precis på gränsen till sjuk. Ögon, hals och näsa kliar och stör. Det känns som om febern är nära. Men så har de varit i snart en vecka. Utan at någonting hänt.

Ångesten härjar. Jag har hjärtklappning och svårt att andas. Oron tar sig in i varenda cell. Jag känner mig otroligt ledsen men kan inte gråta. Trots att de känns som att jag behöver de. Släppa ut lite. Jag vill inte. Orkar inte. Energin är helt slut.

Jag tycker om att min kropp och själ säger åt mig. Problemet är att jag inte alls lyssnat på så länge att de tar tid för mig att förstå vad det är dom vill. Vad det är som är fel och jag ska fixa. Jag lyssnar så mycket jag kan. Tar in allt dom visar. Men jag kan inte höra budskapet. Så jag försöker vila. Ta det lugn. Vara i mig själv och göra de jag tycker om. Jag är med djuren, går i skogen, pysslar och fotar.

Jag vet att de kommer bli bättre. Att jag kommer få ett svar. Och då kan jag åtgärda problemet. Men tills dess är det någonting som skaver. Som tar bort glädje och energi.

onsdag 21 september 2016

3 saker




Jag hittade en rolig lista hos Volang Linda. Jag älskar listor. Speciellt att-göra listor. Men även dessa. De är så kul att läsa andras listor och den här tyckte jag var intressant så jag bjuder på en 3-saker lista.

3 saker jag ser fram emot:
Att prinsen kommer hem på fredag
Höstlov md barnen
När lammen kommer

3 saker jag gillar:
Min familj
Serier
Naturen

3 saker jag inte gillar:
Ångest
Värk
När barnen inte är hemma

3 saker jag vill:
Ha ett jobb
Flytta till Hilltorp
Gifta mig

3 saker jag borde:
Röra på mig mera
Äta bättre
Ha bättre rutiner

3 saker jag kan:
Vara en bra mamma
köra bil
baka

3 saker jag ofta pratar om:
Barnen
Djuren
Poddar och serier

3 saker jag önskar mig:
Ett friskt liv
Ett barn till
Att alla jag älskar mår bra

3 saker jag ska göra i veckan:
Koka äpplemos
Tvätta
Mysa med min son

tisdag 20 september 2016

Armvirkad halsduk


För ett tag sen såg jag att Sandra hade virkat en stor filt av andra filtar. Jag blev så sugen på att prova det men tänkte att ett lite mindre projekt kanske skulle vara bra att börja med.


Så jag tog helt enkelt fram två gamla fleece filtar och klippte till dom till en enda stor remsa och virade ihop till ett stort garnnystan. (det var det som tog längst tid av allt)Och stort blev de. Sen var de bara att försöka lära sig att armvirka. Något jag aldrig gjort förut.


Jag tänker faktiskt inte visa hur jag gjorde eftersom de finns så mycket bra beskrivningar och videor att titta på redan. Jag googlade helt enkelt bara och tittade lite på Youtube. Och de är inte alls svårt. Jag är värdelös på att sy, sticka och virka men de här var inga problem alls. Och fort gick de också.


Så de blev två stycken. En ljusblå och en ljusblå och svart. Jätte stora och mysiga att krypa in i. Nu har de inte varit så kallt så jag har inte hunnit prova dom ordentligt men snart så.

Sen är de filtens tur. Tyvärr läste jag att Sandra inte alls använder den hon gjorde. Men jag tänker prova i alla fall. Dessutom är allting klart att börja med.

söndag 18 september 2016

Ljusglimtar v 37



Förutom att Reaktionista har en underbar blogg i största allmänhet har hon en återkommande del av sin blogg som jag älskar. Varje söndag kommer hennes stjärnögonblick upp. Alltså allt fina och härligt som hänt den senaste veckan. Jag älskar att läsa allt härligt hon har samlat på den gångna veckan. Både stort och smått. De öppnar mina ögon lite mer för små ljusglimtar i vardagen.

Jag har funderat ett tag på vad mitt ska heta för jag vill inte sno allting rakt av. Så de blir helt enkelt mina ljusglimtar. Så tanken är att de varje söndag ska komma in ett inlägg om mina stjärnögonblick under veckan som gått.

* hålla handen en hel film

* kaniner som blir så glada när man kommer med mat att dom kryper in i hinken

* äta god mat

* gå barfota på en strand

* åka iväg och fota ensam

* långt samtal med mamma

* träffa bra och grundliga läkare

* när han tittar på mig och säger: jag ska leva med dig resten av livet

* äta middag utomhus mitt i september

* fota fullmånen

* stå och titta när dimman rulla in över åkrarna

* få prata med min psykolog igen

* åka och hälsa på mamma och få prata med henne några timmar

* få hemlagat rotmos

* får frågan får en av Melwins kompisar hur de är med honom

* ha massa pyssel ideer och kunna utföra några av dom

* ta en lugn och tyst promenad i skogen helt ensam

* sitta vid en eld mitt i skogen vid en sjö och bara njuta

* grilla korv över öppen eld

* köra in hö med mannen

* sitta tysta vid en brasa och bara vara

* varma baguetter till frukost utomhus

lördag 17 september 2016

Energishot med ingefära



Jag kokade en energishot till oss nu när hösten och sjukdomarna kommer. Väldigt enkelt att göra.
Jag följde det här receptet. Tycker de är onödigt att fota och skriva ett recept när de ändå finns en väldigt bra beskrivning.


Gott men starkt. Barnen tyckte inte om de. Men jag och mannen har druckit de. Han mer än mig. En shot varje morgon så ska man må ganska bra.

fredag 16 september 2016

En stund på stranden



Här om dagen satte jag mig i bilen med kameran och körde. Hade inget direkt mål men visste ungefär vad jag ville fota. Så jag hamnade på en strand där vi varit och badat några gånger. Ligger lite avskilt med hästhagar runt om.


Det är ju rena sommaren just nu så jag passade på att gå runt barfota i sanden. Så skönt. Helt ensam på stranden. Några hästar i hagen bakom och några fåglar över mitt huvud. Jag gick runt en lång stund, satt på stranden och kände på vattnet. Bada skulle jag inte vilja göra men de var en mysig stund.

tisdag 13 september 2016

Ångest och värk är inte så BARA


Här om dagen hade jag en riktigt skit dag. När jag fick frågan om de var nått som hade hänt så sa jag att jag BARA var trött, hade ångest och ont. Började sen fundera på de. Vad då bara? Jag har kronisk ångest och värk. Det gör mig extremt trött. Dessutom har mitt liv ändrats väldigt mycket dom senaste månaderna och jag har inte riktigt hängt med.

Varför skulle ångest och värk vara BARA? Jag är sjukpensionär pga det. Alltså är de allvarligt. Inte livshotande på någon sätt men tillräckligt för att jag inte kan arbeta mera. Jag lever med det alla dagar men denna dag var de värre. Men jag sa att de BARA var...

Varför ska man förminska saker man känner och upplever? När jag har en dag när jag är så trött att jag knappt orkar stå upp, ångesten dundrar ständigt i bröstet och varje centimeter av min kropp gör så ont att jag skakar så ska jag inte säga att de BARA är lite ångest och värk. Jag har kroniska sjukdomar som ibland är bättre och ibland sämre. Dessa har tagit ifrån mig mitt arbetsliv och hindrar mig från att leva livet fullt ut. Det är inte BARA. När ska jag lära mig? Och när ska samhället sluta stoppa huvudet i sanden när de gäller psykisk ohälsa?

söndag 11 september 2016

Ljusglimtar v 36


Förutom att Reaktionista har en underbar blogg i största allmänhet har hon en återkommande del av sin blogg som jag älskar. Varje söndag kommer hennes stjärnögonblick upp. Alltså allt fina och härligt som hänt den senaste veckan. Jag älskar att läsa allt härligt hon har samlat på den gångna veckan. Både stort och smått. De öppnar mina ögon lite mer för små ljusglimtar i vardagen.

Jag har funderat ett tag på vad mitt ska heta för jag vill inte sno allting rakt av. Så de blir helt enkelt mina ljusglimtar. Så tanken är att de varje söndag ska komma in ett inlägg om mina stjärnögonblick under veckan som gått.

* ha vänner över på mat helt spontant och äta otroligt god mat. (baconinlindad fläskfilé som gottat sig i ugnen i flera timmar)

* gå ut i trädgården och hämta äpplen och göra en paj

* sitta hos fåren i solnedgången och prata med dom och klappa dom

* planer för huset och gården

* sitta på köksgolvet och skära ut hål i en kartong för att barnen kommit på att dom ska leka robotar

* jaga förrymda lamm tidigt på morgonen i blött gräs med barnen

* vabba bonusdottern och spendera hela dagen med att pyssla tillsammans

* kramas med min mamma

* lyssna på blogg business och få massa inspiration

* lyssna på barnen i baksätet som busar och skrattar

* köra igenom en tät skog och bara sitta i tystnad och titta

* bra möte med sonens pappa

* ett föräldramöte där både lärare och föräldrar verkar himla härliga

* sonens nya kompisar i nya klassen

* sova en hel förmiddag. Bara för att jag behöver de

* Se barnen åka på balvagnen

* alla fina kommentarer jag fick på mitt inlägg om ångestattacken

* få samtal från sonen och höra hans lycka över presenten han fick av sin pappa

* ha en mysig stund på stan med mannen

* få hjälp av fina barn att rensa i fårhagen

* höra att mamma är okej efter operationen

* sovmorgon

* sol och varmt

* bli bjuden på restaurang av mannen

* sitta på en uteservering och äta god mat i solen

* stå på åkern och elda halm

* krypa ner i soffan och titta på film

* känna att jag kan själv (klippa allt gräs med åkgräsklippare, laga kaninbur, fixa alla djuren)

* ha ett nystädat hus

* få hem bonusbarn





torsdag 8 september 2016

Ångestattack


I helgen fick jag en otroligt stor ångestattack. Det var länge sen jag hade det nu. Lite små ångest har funnits hela sommaren men inte sån ordentlig. För några år sedan hade jag dessa flera gånger om dagen. Sen har de varit ångest för specifika saker. Generaliserat ångestsyndrom som jag har är i stort sett att man har ångest för ingenting. Eller allting kanske man ska säga. De finns inget speciellt utan de bara kommer. För ingenting eller för allting.

I alla fall. Jag var iväg med barnen och vi hade en jätte mysig dag. Så plötsligt när vi skulle åka hem kom de. Från ingenstans med full kraft. Jag kände hur mina armar började domna bort och jag blev yr i huvudet. Det var svårt att andas, fokusera och hjärtat slog så hårt. Barnen stannade och klättrade i ett träd på väg till bilen och jag slängde mig ner i marken och försökte andas. Regnet vräkte ner och de var massa folk men jag var tvungen. Det lugnade sig lite så vi kom till bilen. Att köra bil brukar hjälpa mig vid ångest och det gjorde de nu också. Men usch så stark den var och så länge den satt i.

Det var en sån ångest som var många år sedan jag hade. En sån där jag känner att jag inte har någon som helst kontroll. Över någonting. Det kändes som om en riktigt katastrof skulle ske när som helst och jag inte kunde göra någonting åt de. Som att jag skulle bli helt handlingsförlamad. Denna maktlöshet är fruktansvärd. Där stod jag bland massa människor med tre barn och kände att jag var ensammast i hela världen.

Har ni någon gång varit med om den där sekunden när någonting håller på att hända och hela kroppen reagerar? Tex när ni kör ut i en korsning och tycker att de kommer en bil i ögonvrån eller när man går över en gata och tycker att de kommer en bil i hög hastighet emot en. Den sekunden när hela kroppen spänner sig, pulsen ökar, andningen stannar upp helt, man blir illamående, kallsvettig, ont i magen osv. Kroppen reagerar helt enkelt på fara. När man inser att de inte är någon fara går de över. Så känns min ångest. Men de håller i sig mycket längre. Denna fight or fly känslan.

Eftersom de var så länge sen jag hade en sån här ångest visste jag inte vad jag skulle göra. Alla katastrofer jag kunde komma på flög igenom huvudet och jag visste inte alls hur jag skulle tänka för att bryta de. Det ända jag kunde tänka på var hur jag skulle lösa det hemska som kunde hända. Vem ringer jag? Vart tar jag mig? Vilket sjukhus är närmast? Hur lång tid tar de innan ambulansen kommer? Vem tar sig hit fortast av dom jag känner osv.

Så skönt när de gick över. Men man blir så trött. De tar otroligt mycket energi att gå igenom en ångestattack. Speciellt när man har barn med sig och inte bara kan fly eller gå in i sin ångest och ta hand om den. Jag behövde några dagar på mig att bearbeta de men så skönt att få skriva av sig lite.



tisdag 6 september 2016

Bambis fiskgratäng


De här med att jag är ur dålig på att ta mat bilder har vi ju redan pratat om. Jag får helt enkelt träna mer på de.


Vi hade ett paket torsk i frysen som jag ville göra någonting med. De första jag gjorde var att gå in och leta recept hos Bambi. De är alltid dit jag går först när jag vill laga god mat som är lätt och barnvänlig. Vi har nämligen väldigt kräsna ungar hemma. Hittade recept på hennes torsk i citronsås.


Så enkelt och så gott! Barnen åt tre portioner var. Ända skillnaden från hennes recept är att jag gjord potatismos som jag la i formen och fisken och såsen i mitten. De blev en ny favorit här hemma. Hade velat ha lite gröna ärtor till men de hade jag missat att handla så jag fick klara mig utan de.

måndag 5 september 2016

Morgondimma


En morgon vaknade jag vid kl 5 och behövde gå på toa. Efter det tittade jag ut och såg att solen var på väg upp och att hela världen  (eller så långt som jag kunde se) var full med dimma. Snabbt och tyst klädde jag på mig. Här vaknade min man till och undrade vad jag höll på med. Jag ska ut och fota svarade jag med ett stort leende. 


Oj så vackert de var! Jag gick där och försökte suga in naturen. Fåren kom och hälsade på mig och på håll hörde jag ett rådjur. Annars var det helt tyst och bara jag. Jag traskade rakt ner till skogen och sen bara stod jag där. Glömde nästan bort att fota faktiskt. När jag kände mig nöjd gick jag tillbaka in och kröp ner i sängen igen. Sen sov jag några timmar till. 

söndag 4 september 2016

Ljusglimtar v 35



Förutom att Reaktionista har en underbar blogg i största allmänhet har hon en återkommande del av sin blogg som jag älskar. Varje söndag kommer hennes stjärnögonblick upp. Alltså allt fina och härligt som hänt den senaste veckan. Jag älskar att läsa allt härligt hon har samlat på den gångna veckan. Både stort och smått. De öppnar mina ögon lite mer för små ljusglimtar i vardagen.

Jag har funderat ett tag på vad mitt ska heta för jag vill inte sno allting rakt av. Så de blir helt enkelt mina ljusglimtar. Så tanken är att de varje söndag ska komma in ett inlägg om mina stjärnögonblick under veckan som gått.

* åka iväg till Flygvapnets dag med prinsen och uppleva det med honom

* se barnen tillsammans efter att dom längtat efter varandra i över två veckor

* sitta i bilen när det regnar

* krama min mamma

* kvällspromenad med prisen

* ge prinsen presenter på sängen på hans födelsedag

* titta på bilder från hela prinsens liv

* baka tårta

* ha ett städat hem

* när släkten kommer och firar prinsen. Att se honom med dom människorna som älskar honom mest

* leta Pokemons med prinsen

* ta en långpromenad i solen

* få sms och samtal från sonen när han är i skolan

* kycklingarnas lycka när jag kommer med vatten

* bjuda in vänner till oss och sen sitta i skogen en hel kväll. Grilla korv och marshmallows

* hundar som kommer och lägger sitt huvud i knät och vill bli klappade

* få hem lamm

* ge mannen sovmorgon och själv fixa alla djuren

* nybakat bröd till frukost

* leverera bröllopsbilder och vara klar med alla bilder.


torsdag 1 september 2016

Kladdkakstårta med banan och mariannefluff


I tisdags fyllde Melwin 10 år och det var dags för släkten att komma och fira honom. I lördags när vi hade kalas för kompisarna bjöds de på glassbuffé så nu var de dags för tårta. Jag frågade vad han ville ha och han valde samma som förra året. Alltså en kladdkaketårta med banan och marianne fluff.


Jag gjorde en dubbel sats av kladdkaka och hade i lite bakpulver i. Så jag kunde dela på den och lägga bananer emellan. Kladdkaka och banan tycker jag är en underbar kombination. Banan och choklad överhudtaget är ju så gott.


Dagen innan fixade jag till mariannefluff. 5 dl grädde ner i en kastrull och sen krossade jag 25 st marianne karameller som jag hällde i. Grädden får inte koka för då går den inte att vispa den. När karamellerna har smält ska det stå i kylen i minst 6 timmar. Helst över natten. Sen är de bara att vispa den som vanlig grädde.


Jag klippte ut ett M och lite hjärtan ur ett papper och la över när grädden hade kommit på. Sen strödde jag kakao på för att dekorera lite. Vi skippade ljusen i år.


Alla älskar denna tårta och de gick åt massor fast vi inte var så många. Men den är ganska mäktig.


Enkel att göra och super god. Och dessutom blev de en liten bit kvar som jag kunde äta dagen efter. Då var den om möjligt ännu godare.