fredag 30 september 2016

Vem är jag?


Jag lyssnade på Värvet igår. En intervju med Yoga Girl. Han frågade vem hon var.

Vad svarar man på de? Många svarar med sitt yrke. Jag är sjuksköterska, affärsbiträde, fotograf, lärare osv. Jag då? Jag har inget yrke. Jag är sjukpensionär. Men de är inte vem jag är. Jag har varit lokalvårdare, affärsbiträde, undersköterska, barnskötare och personlig assistent. Men inte nu längre.

Jag är ju mamma, dotter, syster, matte, vän, kvinna. Men vem är jag? Det här är ju mina roller. Men kanske är de en blandning av dom som är jag. Eller är jag det jag tycker om att göra? Pyssla, baka, fotografera.

Kanske mina personlighetsdrag? Lite tokig, pratglad, envis, konflikträdd, påhittig, stark, blyg, osäker, ekonomisk, empatisk, omhändertagande osv.

Eller mina diagnoser? Min värk och min ångest. Fibromyalgi och GAD. Är de vem jag är?

Antagligen är jag en blandning av allt detta. Mina roller, mina hobbys, mina diagnoser och min historia. Fast hur förklarar man de? Hur tar man in allt detta i frågan: Vem är du?  Vad svarar du på den frågan? Svarar du med yrke? Med en roll? Eller någonting helt annat.

torsdag 29 september 2016

Mina favorit poddar

Lyssnar ni på poddar? Jag är helt tokig i dom. Lyssnar så ofta jag kan. När jag diskar, lagar mat, är ute och går, handlar osv. De finns hur många som helst. Men jag har några favoriter. Några som jag försöker lyssna på så fort de kommer ett nytt avsnitt.

Adam och kompani är min absoluta favorit. Jag har alltid gillat båda Adam och Daniel och Vanessa gör sig riktigt bra med pojkarna. Tyckte att Carin da Silva var fantastiskt och hon är saknad. Men de funkar fortfarande. Jag lyckas alltid lyssna på denna när jag är ute och går. Vilket gör att jag går och skrattar högt flera gånger varje avsnitt. Dom avhandlar alla möjliga ämnen. Personligt och även nyheter och världshändelser.

Blogg Business såklart! Jag har nu lyckats lyssna ifatt och de är inte alls kul. När jag hade massa avsnitt att lyssna på längtade jag efter att få fortsätta. Men nu måste jag ju vänta innan nästa kommer så jag får lyssna. Linda är en fantastisk intervjuare och de är så spännande gäster. Jag lär mig massor i varje avsnitt, får både skratta och gråta och har hittat massa nya favorit bloggar.

Pira och Bråding. Det sänds egentligen på radion men går även att lyssna på som pod. Dom möter människor som gått igenom olika saker i sitt liv. Det är allt från mobbning till misshandel, dödsfall och beroendeproblematik. Man blir så djupt berörd av alla dessa beättelser och modiga människor som dela med sig.

Vattnet går är så spännande att höra. Kända människor (oftast i alla fall) som berättar som sina graviditeter och förlossningar. Öppet och ärligt om känslor, smärtan, första tiden och mycket mer. Älskar av någon anledning att grotta ner mig i graviditeter och förlossningar.

De finns många fler som jag lyssnar på. Som tex: Freddagspodden, En underbar pod, Livshjulet och Värvet. Också väldigt härliga poddar. Har ni några favoriter? Och när lyssnar ni?

onsdag 28 september 2016

Äppelkaka


I måndags var det äpplets dag.
De är sån lyx att kunna gå ut och plocka äpplen och göra en äppelkaka.
Jag använde mig av det här receptet. Jag dubblade det för att få en större kaka. Äpplebitarna la jag i socker och kanel en stund innan dom hamnade i kakan. Tog även i lite kanel i smeten.



Serverade den med vaniljsås. (Valios gammeldags laktosfria vaniljsås är min favorit) Den tog slut ganska fort kan jag säga.

tisdag 27 september 2016

Monthly Makers September Bokstäver och ord


Det här är andra gången jag vågar mig på att vara med i Monthly Makers. Temat är Bokstäver och Ord och jag fick direkt tusen tankar i huvudet. De fanns så mycket att göra och hur många möjligheter som helst. Jag sorterade och funderade länge innan jag bestämde mig.
Men de fanns två idéer som jag inte kunde välja mellan så de fick helt enkelt bli båda.


Jag tog en gammal bok och rev ut en sida. Sen tog jag en bild och ritade av på boksidan. Så det blev bokstäver och ord från både den gamla boken och i ordet som fåglarna visar.Tanken är att den ska komma in i en ram när jag hittar en passande.


Den andra då.... Jag tog samma bok och rev ut flera sidor. Dessa klippte jag i dom storlekar jag ville ha och började sedan rulla och limma. Fram kom en bokstav. Ett M till min prins. Även denna tänkte jag sätta in i en ram. Men utan glaset. Har inte hittat någon bra ram till denna heller än. Är sugen på att göra flera såna här. En till varje person i familjen.
Av en gammal bok med bokstäver och ord kom en ny bokstav. Älskar när man kan använda saker man redan har och göra andra saker av dem.

måndag 26 september 2016

Ingen bra måndag


Idag började inte dagen så bra. Vi försov oss. Vaknade 15 minuter innan sonen började skolan. De tar cirka 20 minuter att åka till skolan. Skickade sms till hans lärare och sen försökte vi att inte stressa ihjäl oss. Hatar att försova mig. De förstör hela dagen.

Så när sonen var lämnad försökte jag att stressa ner. Jag hade planerat en Ida dag medan han var i skolan. Varmt bad, ansiktsmask, hårinpackning, lyssna på poddar och fortsätta att sticka min halsduk. Sen en långpromenad i solen med Doris.

Försovningen förstörde de. Så jag tänker att jag flyttar de tills imorgon istället. Så försöker jag samla kraft idag. Jag kollar lite serier, läser bloggar och vilar. Jag är lite känslig för ändrade planer.

Det finns så mycket som behöver göras. Både här och ute på landet. Men jag har ingen energi. Ingen ork. Ingen lust. De skaver fortfarande. Men jag börjar närma mig anledningen nu. Jag känner de. Snart har jag svaret. Och då får jag försöka hitta en lösning på de.

söndag 25 september 2016

Ljusglimtar v 38


Varje söndag lägger jag upp mina ljusglimtar från veckan som gått. Små och stora saker som förgyllt mig vecka. Det är härligt att under veckan kunna skriva ner saker som gjort mig glad. Det ger mig tacksamhet över mitt liv och visar att jag har mycket att vara glad över i livet.


* från krama sonen

* prata med mamma

* få både samtal och sms från sonen

* höra bonusdottern säga: jag älskar dig

* få vräka ur sig lite skit

* vår katt som varje morgon kommer gående över gräsmattan för att säga god morgon

* inte göra någonting en hel dag

* La Lindas videor om vikt och kroppskärlek

* få prata med mamma en stund och kunna hjälpa henne lite

* upptäcka kaninungar i buren

* Pia på kammebornia som skriver så viktigt om sjukdomar och samhällets syn

* få hem prinsen

* gratulera min mormor på hennes 89-årsdag

* lyssna på hur sonen skrattar så han nästan kissar på sig när han ska berätta alla barnen historier

* ligga i soffan och kolla på film med sonen

* vakna bredvid mannen

* se hur våra kaninungar växer för varje dag

* biodejt med sonen 

lördag 24 september 2016

En kväll i skogen


I en skog, vid en sjö. Bara tystnad och natur. Dit åkte vi. Grannen var redan där och hade slagit upp tält och tänt en eld.


Vi satt där. En meter från sjön. Ibland i tystnad och ibland pratade vi. Jag tog en promenad i skogen för att njuta och fotografera. Mannen fiskade, grannen satt tyst och bonussonen fyllde elden med pinnar.


Grannens hund var med. Gammal och döv men så otroligt fin. Peggy. Hon trivs bra i skogen. Ligger och njuter eller går runt och tittar och luktar.


Vi grillade korv över öppen eld. Det är aldrig så gott med mat som ute när de lagats över öppen eld.


Där satt vi tills de blev mörkt, stjärnorna visade sig och månen steg över granarna.
Sen åkte vi hem och somnade med fina minnen och ett lugn i själen.

fredag 23 september 2016

När någonting skaver



Det är någonting som skaver i mig. Jag vet inte vad det är. Både kropp och själ talar om för mig att någonting är fel. Att jag behöver ändra något, lösa någonting eller ta hand om någon del av mig lite extra.


Kroppen värker och beter sig konstigt. De gör ont på ett annat sätt. Kryper i kroppen. Den rycker och krampar. Magen är orolig och jag känner mig precis på gränsen till sjuk. Ögon, hals och näsa kliar och stör. Det känns som om febern är nära. Men så har de varit i snart en vecka. Utan at någonting hänt.

Ångesten härjar. Jag har hjärtklappning och svårt att andas. Oron tar sig in i varenda cell. Jag känner mig otroligt ledsen men kan inte gråta. Trots att de känns som att jag behöver de. Släppa ut lite. Jag vill inte. Orkar inte. Energin är helt slut.

Jag tycker om att min kropp och själ säger åt mig. Problemet är att jag inte alls lyssnat på så länge att de tar tid för mig att förstå vad det är dom vill. Vad det är som är fel och jag ska fixa. Jag lyssnar så mycket jag kan. Tar in allt dom visar. Men jag kan inte höra budskapet. Så jag försöker vila. Ta det lugn. Vara i mig själv och göra de jag tycker om. Jag är med djuren, går i skogen, pysslar och fotar.

Jag vet att de kommer bli bättre. Att jag kommer få ett svar. Och då kan jag åtgärda problemet. Men tills dess är det någonting som skaver. Som tar bort glädje och energi.

onsdag 21 september 2016

3 saker




Jag hittade en rolig lista hos Volang Linda. Jag älskar listor. Speciellt att-göra listor. Men även dessa. De är så kul att läsa andras listor och den här tyckte jag var intressant så jag bjuder på en 3-saker lista.

3 saker jag ser fram emot:
Att prinsen kommer hem på fredag
Höstlov md barnen
När lammen kommer

3 saker jag gillar:
Min familj
Serier
Naturen

3 saker jag inte gillar:
Ångest
Värk
När barnen inte är hemma

3 saker jag vill:
Ha ett jobb
Flytta till Hilltorp
Gifta mig

3 saker jag borde:
Röra på mig mera
Äta bättre
Ha bättre rutiner

3 saker jag kan:
Vara en bra mamma
köra bil
baka

3 saker jag ofta pratar om:
Barnen
Djuren
Poddar och serier

3 saker jag önskar mig:
Ett friskt liv
Ett barn till
Att alla jag älskar mår bra

3 saker jag ska göra i veckan:
Koka äpplemos
Tvätta
Mysa med min son

tisdag 20 september 2016

Armvirkad halsduk


För ett tag sen såg jag att Sandra hade virkat en stor filt av andra filtar. Jag blev så sugen på att prova det men tänkte att ett lite mindre projekt kanske skulle vara bra att börja med.


Så jag tog helt enkelt fram två gamla fleece filtar och klippte till dom till en enda stor remsa och virade ihop till ett stort garnnystan. (det var det som tog längst tid av allt)Och stort blev de. Sen var de bara att försöka lära sig att armvirka. Något jag aldrig gjort förut.


Jag tänker faktiskt inte visa hur jag gjorde eftersom de finns så mycket bra beskrivningar och videor att titta på redan. Jag googlade helt enkelt bara och tittade lite på Youtube. Och de är inte alls svårt. Jag är värdelös på att sy, sticka och virka men de här var inga problem alls. Och fort gick de också.


Så de blev två stycken. En ljusblå och en ljusblå och svart. Jätte stora och mysiga att krypa in i. Nu har de inte varit så kallt så jag har inte hunnit prova dom ordentligt men snart så.

Sen är de filtens tur. Tyvärr läste jag att Sandra inte alls använder den hon gjorde. Men jag tänker prova i alla fall. Dessutom är allting klart att börja med.

måndag 19 september 2016

Fåren får äpplen


Jag har ju berättat att våra får älskar när jag kommer med äpplen till dom. Just nu försöker jag göra de varje dag. De faller så mycket frukt varje dag och de finns hur mycket som helst. Vi kan inte göra av med allt.


Här om dagen tog jag med mig två hinkar bort till öde trädgården och plockade av äpplen till dom. Tyckte dom skulle få riktigt ordentligt med äpplen. Dessutom tog jag med mig kameran för jag tänkte visa er hur söta dom är när jag kommer med äpplen.


Egentligen skulle jag ju filma så ni kan se när dom kommer springande och nästan skriker för att dom blir så glada. Dom har verkligen koll på vad jag kommer med.


Eftersom dom tycker sig fram till staketet allihopa när jag kommer är de inte lätt att kasta ner äpplena. Oftast är de några av dom som får några i huvudet. Men de verkar dom inte bry sig om.


Huvudena åker rakt ner i marken och de ända man hör är deras tuggor. Och dom som står för långt bort som puttas och låter för att få komma fram. Jag har lärt mig nu att inte hålla ut alla äpplen utan spara några som jag kan kasta bort till dom som inte tar sig ända fram.


Vi har hört att man inte ska ge får äpplen. Tydligen kan dom sätta i halsen för att dom blir så ivriga och försöker svälja dom hela. Något som vi aldrig märkt. Dom äter så försiktigt och tuggar ordentligt. Så jag kommer inte sluta ge dom. Dom älskar de och de är bra att kunna dryga ut de lite så inte allt foder tar slut.

söndag 18 september 2016

Ljusglimtar v 37



Förutom att Reaktionista har en underbar blogg i största allmänhet har hon en återkommande del av sin blogg som jag älskar. Varje söndag kommer hennes stjärnögonblick upp. Alltså allt fina och härligt som hänt den senaste veckan. Jag älskar att läsa allt härligt hon har samlat på den gångna veckan. Både stort och smått. De öppnar mina ögon lite mer för små ljusglimtar i vardagen.

Jag har funderat ett tag på vad mitt ska heta för jag vill inte sno allting rakt av. Så de blir helt enkelt mina ljusglimtar. Så tanken är att de varje söndag ska komma in ett inlägg om mina stjärnögonblick under veckan som gått.

* hålla handen en hel film

* kaniner som blir så glada när man kommer med mat att dom kryper in i hinken

* äta god mat

* gå barfota på en strand

* åka iväg och fota ensam

* långt samtal med mamma

* träffa bra och grundliga läkare

* när han tittar på mig och säger: jag ska leva med dig resten av livet

* äta middag utomhus mitt i september

* fota fullmånen

* stå och titta när dimman rulla in över åkrarna

* få prata med min psykolog igen

* åka och hälsa på mamma och få prata med henne några timmar

* få hemlagat rotmos

* får frågan får en av Melwins kompisar hur de är med honom

* ha massa pyssel ideer och kunna utföra några av dom

* ta en lugn och tyst promenad i skogen helt ensam

* sitta vid en eld mitt i skogen vid en sjö och bara njuta

* grilla korv över öppen eld

* köra in hö med mannen

* sitta tysta vid en brasa och bara vara

* varma baguetter till frukost utomhus

lördag 17 september 2016

Energishot med ingefära



Jag kokade en energishot till oss nu när hösten och sjukdomarna kommer. Väldigt enkelt att göra.
Jag följde det här receptet. Tycker de är onödigt att fota och skriva ett recept när de ändå finns en väldigt bra beskrivning.


Gott men starkt. Barnen tyckte inte om de. Men jag och mannen har druckit de. Han mer än mig. En shot varje morgon så ska man må ganska bra.

fredag 16 september 2016

En stund på stranden



Här om dagen satte jag mig i bilen med kameran och körde. Hade inget direkt mål men visste ungefär vad jag ville fota. Så jag hamnade på en strand där vi varit och badat några gånger. Ligger lite avskilt med hästhagar runt om.


Det är ju rena sommaren just nu så jag passade på att gå runt barfota i sanden. Så skönt. Helt ensam på stranden. Några hästar i hagen bakom och några fåglar över mitt huvud. Jag gick runt en lång stund, satt på stranden och kände på vattnet. Bada skulle jag inte vilja göra men de var en mysig stund.

torsdag 15 september 2016

Dom små lammen


Nu har jag äntligen fotat våra små lamm. Dom är fortfarande väldigt blyga så jag höll mig på andra sidan staketet för att lugna dom lite. Dom är nyfikna men vågar inte riktigt komma fram än.


Dom springer om man kommer för nära men när man kommer med mat eller vatten vågar dom sig lite närmare.


Den här lilla damen, som är den minsta av dom, har jag faktiskt fått klappa lite på. Men bara väldigt lite och bara två gånger. Men man märker att dom vänjer sig mer och mer. Dom känner igen oss och vet att de är vi som kommer med mat och vatten. Eller bara för att prata lite. Dessutom ser dom ju att vi myser mycket med dom stora. Och dom kommer springande när vi kommer och slåss nästan om att bli klappade.


Ser ni den bruna lilla luggen på minstingen? Hur sött är inte de?

onsdag 14 september 2016

En soptipp i skogen


En dag när vi gick i skogen kom vi fram till ett stort hål. Tydligen har de legat ett hus där för länge sen men nu var det bara ett stort hål. Där i låg de barr, mossa, kottar, grenar osv. Och en massa skräp. De fanns burkar och flaskor, däck, ett par stövlar, en balja och mycket mera.


Självklart tycker jag att de är fruktansvärt att skräpa ner i naturen på detta sätt. Vem ska ta hand om detta ? Naturen kan inte göra de. Och tänk om ett djur går ner i gropen och skadar sig. Usch! Men jag är ändå väldigt fascinerad av sånt här. Att kunna titta runt lite på allt gammalt och slitet som ligger där. Och på nått sätt tycker jag om att fotografera såna platser.

tisdag 13 september 2016

Ångest och värk är inte så BARA


Här om dagen hade jag en riktigt skit dag. När jag fick frågan om de var nått som hade hänt så sa jag att jag BARA var trött, hade ångest och ont. Började sen fundera på de. Vad då bara? Jag har kronisk ångest och värk. Det gör mig extremt trött. Dessutom har mitt liv ändrats väldigt mycket dom senaste månaderna och jag har inte riktigt hängt med.

Varför skulle ångest och värk vara BARA? Jag är sjukpensionär pga det. Alltså är de allvarligt. Inte livshotande på någon sätt men tillräckligt för att jag inte kan arbeta mera. Jag lever med det alla dagar men denna dag var de värre. Men jag sa att de BARA var...

Varför ska man förminska saker man känner och upplever? När jag har en dag när jag är så trött att jag knappt orkar stå upp, ångesten dundrar ständigt i bröstet och varje centimeter av min kropp gör så ont att jag skakar så ska jag inte säga att de BARA är lite ångest och värk. Jag har kroniska sjukdomar som ibland är bättre och ibland sämre. Dessa har tagit ifrån mig mitt arbetsliv och hindrar mig från att leva livet fullt ut. Det är inte BARA. När ska jag lära mig? Och när ska samhället sluta stoppa huvudet i sanden när de gäller psykisk ohälsa?

måndag 12 september 2016

Drömmen om att bli författare


Min lilla (okej, stora) prins ska bli författare när han blir stor. Något han pratat om länge. Och han har gjort många böcker. Både i skolan och hemma. Han skriver och ritar och sen läser han upp de för mamma. Mycket spännande! Så när han såg en skrivmaskin i en second hand butik ville han genast ha den. Han har pratat om att köpa en skrivmaskin länge och denna kostade bara 50 kr. Så mamma köpte den till honom.


Även mamma drömmer ju om att bli författare. Tror att Melwin har större chans där. Han har lovat att mamma ska få läsa alla böcker först av alla.

söndag 11 september 2016

Ljusglimtar v 36


Förutom att Reaktionista har en underbar blogg i största allmänhet har hon en återkommande del av sin blogg som jag älskar. Varje söndag kommer hennes stjärnögonblick upp. Alltså allt fina och härligt som hänt den senaste veckan. Jag älskar att läsa allt härligt hon har samlat på den gångna veckan. Både stort och smått. De öppnar mina ögon lite mer för små ljusglimtar i vardagen.

Jag har funderat ett tag på vad mitt ska heta för jag vill inte sno allting rakt av. Så de blir helt enkelt mina ljusglimtar. Så tanken är att de varje söndag ska komma in ett inlägg om mina stjärnögonblick under veckan som gått.

* ha vänner över på mat helt spontant och äta otroligt god mat. (baconinlindad fläskfilé som gottat sig i ugnen i flera timmar)

* gå ut i trädgården och hämta äpplen och göra en paj

* sitta hos fåren i solnedgången och prata med dom och klappa dom

* planer för huset och gården

* sitta på köksgolvet och skära ut hål i en kartong för att barnen kommit på att dom ska leka robotar

* jaga förrymda lamm tidigt på morgonen i blött gräs med barnen

* vabba bonusdottern och spendera hela dagen med att pyssla tillsammans

* kramas med min mamma

* lyssna på blogg business och få massa inspiration

* lyssna på barnen i baksätet som busar och skrattar

* köra igenom en tät skog och bara sitta i tystnad och titta

* bra möte med sonens pappa

* ett föräldramöte där både lärare och föräldrar verkar himla härliga

* sonens nya kompisar i nya klassen

* sova en hel förmiddag. Bara för att jag behöver de

* Se barnen åka på balvagnen

* alla fina kommentarer jag fick på mitt inlägg om ångestattacken

* få samtal från sonen och höra hans lycka över presenten han fick av sin pappa

* ha en mysig stund på stan med mannen

* få hjälp av fina barn att rensa i fårhagen

* höra att mamma är okej efter operationen

* sovmorgon

* sol och varmt

* bli bjuden på restaurang av mannen

* sitta på en uteservering och äta god mat i solen

* stå på åkern och elda halm

* krypa ner i soffan och titta på film

* känna att jag kan själv (klippa allt gräs med åkgräsklippare, laga kaninbur, fixa alla djuren)

* ha ett nystädat hus

* få hem bonusbarn





lördag 10 september 2016

Små lamm


I lördags kom de en leverans med nya får. Nio stycken totalt. Var av fyra stycken är lamm. Dom är ju 5-6 månader gamla så inte jätte små längre men så söta! Jag har inte fotat dom än för dom är lite skygga och jag tycker att dom kan vänja sig lite till vid oss. Men sen planerar jag att sätta mig en stund i hagen hos dom med kameran och se hur nära dom vågar sig. Men dom kommer närmare varje dag.


Dom andra damerna som kom är inte alls blyga utan kommer gärna fram och pratar och låter sig klappas. De är så roligt att komma ut till fårhagen. Ser dom en kommer dom springande direkt. Annars kan man bara klappa händerna så kommer dom. Dom springer i full fart och bräker som bara den. De är lycka varje gång. Dessutom är ju dom vi haft ett tag väldigt vana vid oss så dom står gärna och njuter av klapp och kli. Dessutom vet dom att jag kommer med en hink med nedfallen frukt varje dag till dom. Dagens höjdpunkt.

fredag 9 september 2016

En barnledig helg


I helgen är vi barnlediga mannen och jag. Det är den tredje barnhelgen vi haft under vårt förhållande. Den första försvann då mannen var på svensexa, den andra var då vi skulle ge oss iväg men inte kom speciellt långt. Och så nu. Denna gång har vi inga planer alls. Greja lite hemma, vara med varandra och ligga i soffan och kolla på film. Misstänker att de kommer bli minst en grillkväll och även att mannen kör lite hoj nån dag. Men sköna lugna dagar.

De känns inte alls dumt för de har varit mycket i veckan. Mannen har jobbat extra, fixat med hö och halm, nya djur har kommit, sjukt barn som ska tas om hand om samtidigt som tandläkartid, möte och föräldramöte. De har varit lite mycket och svårt att få ihop de. Mycket fram och tillbaka i bilen för att hämta och lämna och snabbt fixad mat för att lösa de mesta så smidigt som möjligt.

Ibland kör de helt enkelt ihop sig. Och med barn i olika skolor i olika städer, en man med eget företag och en gård med djur att ta hand om får man pussla lite och köra med nödlösningar. Men nu är allt löst och vi ska bara njuta av att vara tillsammans och greja. Men jag vet att vi kommer börja längta efter barnen redan efter några timmar. Som tur är kommer två av tre hem redan på söndag. Den sista får vi längta efter i två långa hemska veckor.

torsdag 8 september 2016

Ångestattack


I helgen fick jag en otroligt stor ångestattack. Det var länge sen jag hade det nu. Lite små ångest har funnits hela sommaren men inte sån ordentlig. För några år sedan hade jag dessa flera gånger om dagen. Sen har de varit ångest för specifika saker. Generaliserat ångestsyndrom som jag har är i stort sett att man har ångest för ingenting. Eller allting kanske man ska säga. De finns inget speciellt utan de bara kommer. För ingenting eller för allting.

I alla fall. Jag var iväg med barnen och vi hade en jätte mysig dag. Så plötsligt när vi skulle åka hem kom de. Från ingenstans med full kraft. Jag kände hur mina armar började domna bort och jag blev yr i huvudet. Det var svårt att andas, fokusera och hjärtat slog så hårt. Barnen stannade och klättrade i ett träd på väg till bilen och jag slängde mig ner i marken och försökte andas. Regnet vräkte ner och de var massa folk men jag var tvungen. Det lugnade sig lite så vi kom till bilen. Att köra bil brukar hjälpa mig vid ångest och det gjorde de nu också. Men usch så stark den var och så länge den satt i.

Det var en sån ångest som var många år sedan jag hade. En sån där jag känner att jag inte har någon som helst kontroll. Över någonting. Det kändes som om en riktigt katastrof skulle ske när som helst och jag inte kunde göra någonting åt de. Som att jag skulle bli helt handlingsförlamad. Denna maktlöshet är fruktansvärd. Där stod jag bland massa människor med tre barn och kände att jag var ensammast i hela världen.

Har ni någon gång varit med om den där sekunden när någonting håller på att hända och hela kroppen reagerar? Tex när ni kör ut i en korsning och tycker att de kommer en bil i ögonvrån eller när man går över en gata och tycker att de kommer en bil i hög hastighet emot en. Den sekunden när hela kroppen spänner sig, pulsen ökar, andningen stannar upp helt, man blir illamående, kallsvettig, ont i magen osv. Kroppen reagerar helt enkelt på fara. När man inser att de inte är någon fara går de över. Så känns min ångest. Men de håller i sig mycket längre. Denna fight or fly känslan.

Eftersom de var så länge sen jag hade en sån här ångest visste jag inte vad jag skulle göra. Alla katastrofer jag kunde komma på flög igenom huvudet och jag visste inte alls hur jag skulle tänka för att bryta de. Det ända jag kunde tänka på var hur jag skulle lösa det hemska som kunde hända. Vem ringer jag? Vart tar jag mig? Vilket sjukhus är närmast? Hur lång tid tar de innan ambulansen kommer? Vem tar sig hit fortast av dom jag känner osv.

Så skönt när de gick över. Men man blir så trött. De tar otroligt mycket energi att gå igenom en ångestattack. Speciellt när man har barn med sig och inte bara kan fly eller gå in i sin ångest och ta hand om den. Jag behövde några dagar på mig att bearbeta de men så skönt att få skriva av sig lite.



onsdag 7 september 2016

En strulig dag


Igår var en riktigt strulig dag. Från morgon till kväll kändes de som att allt gick fel.
Dagen började med att mannen gick upp och åkte iväg med sin son för att lämna honom i skolan och sen åka vidare till jobbet. Han kom inte långt för kl 6.15 ringde han in till mig och sa att våra lamm hade rymt. Den här fårskallen hade stängt av elen i staketet på kvällen. Fråga mig inte varför. Ut och försöka fånga dom, in och dra upp barnen för att få dom att hjälpa till och sen kom även svärfar och tillslut kom dom in i hagen igen.

Tog med min mannens dotter som är sjuk när jag lämnade min son i skolan och sen hängde vi hemma hos oss. En timme senare var de dags att hämta sonen igen och åka till tandläkaren med honom. Väl där fick vi kämpa mycket då han skulle röntgas och har så starka kräkreflexer att dom knappt fick in den där plattan i munnen på honom. Men så duktig! Tillslut fick dom sina bilder och han fick en grön studsboll. Lämna honom i skolan och tillbaka hem till sjuka bonusdottern. Insåg att vi inte hade någon mat hemma så lunchen fick bli flingor och mjölk.

Efter lite tv tittande och pysslande med loom band åkte vi för att hämta sonen som inte skulle med hem utan följa med en kompis istället. In i bilen igen och åka och hämta mannens son i skolan. Väl hemma inser vi att ett av lammen ännu en gång hade rymt. Denna gången kunde jag själv få in henne i hagen. Hon längtade ju efter kompisarna. Av med strömmen och kolla hela staketet eftersom de inte satt fast överallt. Kolla alla andra djur, ge mat och vatten, laga mat, diska, rensa bland barnens kläder. Och mitt i de här ringer grannen på dörren och säger att lammen har rymt igen! Ut och försöka få in dom igen och sen slänga i sig mat. Sju gånger totalt rymde dom. 

Sen var de åter igen dags att sätta sig i bilen. Först föräldramöte på sonens nya skola i nästan två timmar och sen åka och hämta sonen som varit hos kompisen till väldigt sent. Hem till huset och ge honom en macka och kolla igenom väskan och läxorna. Fixa allt till idag så de blir enklare på morgonen och sen kan jag lova att jag stupade i säng. Så trött efter allt farande och lamm jakt.

Idag tvättar jag lite och i eftermiddag ska vi på djurmarknad. Inte helt omöjligt att vi får med någonting hem faktiskt. Hoppas på att hinna köpa lite kläder till barnen också.

tisdag 6 september 2016

Bambis fiskgratäng


De här med att jag är ur dålig på att ta mat bilder har vi ju redan pratat om. Jag får helt enkelt träna mer på de.


Vi hade ett paket torsk i frysen som jag ville göra någonting med. De första jag gjorde var att gå in och leta recept hos Bambi. De är alltid dit jag går först när jag vill laga god mat som är lätt och barnvänlig. Vi har nämligen väldigt kräsna ungar hemma. Hittade recept på hennes torsk i citronsås.


Så enkelt och så gott! Barnen åt tre portioner var. Ända skillnaden från hennes recept är att jag gjord potatismos som jag la i formen och fisken och såsen i mitten. De blev en ny favorit här hemma. Hade velat ha lite gröna ärtor till men de hade jag missat att handla så jag fick klara mig utan de.