En strålande söndag

Hej på er! 

Hur har ni det denna söndagskväll? Själv har jag precis kommit upp ur ett varmt skumbad med både ansiktsmask och hårinpackning. Är det nått jag unnar mig väldigt mycket så är det långa värma bad. Speciellt på vintern. 

Jag tog med doris till sjön idag för en liten promenad i solen. Det har varit fantastiskt väder i flera dagar nu. Kallt men blå himmel och strålande sol. Det gör mig lycklig. Efter den promenaden som inte blev så lång eftersom doris inte orkar det tog jag en till ensam. Solen stod fortfarande ganska högt på himlen och det var så härligt att röra på sig och känna solen mot ansiktet. 

I fredags släpptes biljetterna till Mia Skäringers föreställning. Hon är en otrolig inspiration för mig och jag får alltid styrka av att höra henne. Jag, min syster och vår mamma bestämde oss för att gå. Men biljetterna tog slut så himla fort. Några timmar senare släpper dom en extra föreställning och jag bokar direkt 3 biljetter. Tredje raden parkett. Vi kommer sitta så himla nära och vi får gå! Det kommer bli fantastiskt och massor med tårar och skratt. Jag hoppas vi kan passa på att äta lite gott innan. Nu är det bara att vänta på november. 

Ett oroligt äventyr

Igår var jag på ett äventyr som var allt annat än roligt. Jag har i flera veckor tänkt att jag vill åka till Omberg och fotografera. Jag vet en plats där det rinner en bäck och jag tänkte att den skulle vara väldigt fin nu när det är snö och kallt. Så igår packade jag ner kameran och åkte iväg. Det blev inte riktigt som jag tänkte mig. När jag kom fram till Omberg fick jag köra väldigt sakta då det var halt men jag tog mig fram. Tanken var att ställa mig på parkeringen och sen gå ner till bäcken men när jag var framme bestämde jag mig för att åka fram och se hur vägen ner var. Det var plogat så jag åkte ner. På ett ställe fick jag inte stopp på bilen då det var så halt men jag tog mig ner och fotade lite i bitande kyla. 

När jag fryser tillräckligt sätter jag mig i bilen och inser att jag inte kan ta mig upp för backen. Bilen vara spinner och glider. Oavsett hur jag gör kommer jag inte upp. Det börjar mörkna och jag är helt ensam ute i skogen och kan inte ta mig någonstans. Som tur är har jag en kompis som bor nära Omberg och jag ringde honom och grät. Han kom direkt och han lyckades köra upp min bil. Han är inte lika rädd som mig. Jag sätter mig i bilen och ska köra iväg. Min kompis åker först och när jag kommit ca 10 meter kommer en backe och återigen börjar bilen spinna. Jag är då så trött och frusen att jag skriker rakt ut: Jag orkar inte! Rädslan är då borta och jag är bara arg. Så jag backar så långt jag kan och gasar på och tar mig efter ca fem försök upp för backen. Sen gick vägen hem bra. 

Och vad fick jag för detta då? Jo två bilder som jag inte ens blev nöjd med....