Jag talade om för min son igår att det var internationella kvinnodagen. Tuff snart 12 åring svarade att det spelade ju inte honom någon roll eftersom han inte är kvinna. Jag talade om att det inte spelar någon roll. Att hur det är att vara kvinna och hur det borde vara är någonting som är viktigt för alla. Han har mamma, mormor, farmor, faster, moster och kusin som är kvinnor. Och han vill ju inte att någon ska behandla oss illa. Någon dag kanske han har en dotter och att någon behandlar henne illa kommer han aldrig att gå med på.
Vi pratar ofta jag och min son. Om allt och ingenting. Det har vi alltid gjort. Jag svarar ärligt på allt han undrar och vi diskuterar ofta stora frågor. Jag tror att det är bra och får honom att fundera över livet och också vågar fråga om precis allting. Så det här med hur man beter sig mot andra och att alla har rätt till sin egen kropp är någonting vi pratat om sen han var riktigt liten. Jag har redan från början varit väldigt noga med att man inte behöver krama någon när man kommer eller går om man inte vill. Sen spelar det ingen roll om det är ens mamma, farmor eller kompis. Man väljer helt själv över sin egen kropp. han älskar att vara nära mig och jag är så glad över att han fortfarande vill kramas med sin mamma men jag markerar tydligare nu för tiden att han inte får krama eller pussa mig om jag inte sagt eller visat att han får det. Bara för att jag är hans mamma har han inte rätt att ta på mig bara för att han vill. För att han ska veta att oavsett om det är mamma, flickvän, vän eller någon okänd så har man inte rätt till att ta på denna utan tillåtelse.
Jag tror och hoppas att han får en syn på kvinnor som starka och lika kapabla som män av att bo med mig. Jag är ensamstående och har varit i stor sett hela hans liv. Vilket gör att han ser att jag kan göra allting själv. Jag behöver ingen man för att göra "killgrejer" Jag sätter upp hyllor, bär tunga saker, kollar oljan på bilen osv. Sen har jag haft dåliga relationer och destruktiva sådana där han varit nära. Men han har också sett sin mamma säga ifrån många gånger och lämnat för att det inte varit okej.
Men jag tycker det är svårt. Jag tänker mycket på det men jag vet inte om jag gör det bra. Om han kommer stå upp för allas rättigheter och säga ifrån när någonting inte är okej. Att han behandlar alla med respekt. Dagens samhälle skrämmer mig samtidigt som tex #metoo ger mig hopp.