Idag ska vi begrava min älskade morfar. Det känns väldigt konstigt. Att han ska läggas i jorden och sen ligga där föralltid. Att vi kommer vara där för hans skull men utan honom. Visserligen tror jag att han kommer vara med oss ändå men inte fysiskt.
Istället för att lägga en ros på kistan har jag gjort två buketter till mig och sonen. Små buketter av lönnlövsrosor och rönnbär. Min morfar älskade naturen. Han var ute så ofta han kunde och att fixa med blommor och odla. Därför känner jag att dessa små buketter passar bra till ett sista farväl.
Vilka underbart vackra buketter! Och en så fin gest. Tycker det blir en lite extra fin dubbelbetydelse med, att det som dött och fallit bort fortfarande kan vara något vackert.
SvaraRadera