onsdag 27 september 2017

En ond cirkel


Jag har en längre tid mått ganska dåligt. Det är inget konstigt egentligen. Jag mår dålig i perioder. Mitt liv går egentligen i tre cykler. Ångest, depression, värk. Alltid är det någonting av det och alla tre går i skov. Jag kan hantera det. För jag är van. Men i stunder när alla tre kommer samtidigt är det tufft. Nu klarar jag det också men det blir mycket tuffare. 

Jag skulle inte säga att jag är deprimerad nu men åt det hållet. Jag känner mig väldigt ledsen och trött. Jag mår dåligt över hur jag ser ut och hur mitt liv är. Jag kan fortfarande se det positiva och njuta av saker. Därför anser jag inte att det är en ren depression. Jag vet att det skulle kunna vara mycket värre än vad det är. 


Jag har ingen ork. Jag sover otroligt dåligt. Jag vill inte göra saker som jag brukar vilja. Min kropp är jag extremt onöjd med men jag tar inte tag i varken träning eller kost. Jag vet att det bara är jag som kan ta tag i det men det händer inte. Jag orkar inte. 

Problemet är att ju mer jag tänker på att jag borde och vill men inte genomför tar mig längre ner. Jag blir besviken på mig själv när jag vet vad jag mår dåligt av och vad jag borde göra men inte gör det. Det blir en ond cirkel. Om jag börjar med motion och kost kommer jag att må bättre, orka mera och säkert sova bättre också. Jag vet det här. Ändå händer ingenting. 

söndag 24 september 2017

Ljusglimtar v 38


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* bara få vara ensam och göra vad jag vill 

* få hämta ut ett roligt paket 

* träna med syster 

* mysa en hel kväll 

* få vara riktigt arg utan att känna nån ånger eller att jag inte borde eller överreagerar 

* ha prinsen hemma en stund 

* prata med mamma 

* sitta en hel kväll med olika projekt 

* bli riktigt nöjd med mormors present

* få krama och fira min mormor 

* träffa min fina släkt 

* skratta och skoja med såna jag älskar 

* min stora duktiga son 

* få sjunka ner i soffan hemma 

lördag 23 september 2017

Mormor 90 år



Födelsedag
Idag fyller min älskade mormor 90 år. 9 dagar efter att hennes man gått bort. Men vi ska fira ändå. Livet går vidare och morfar skulle absolut vilja att vi firar mormor och han kommer att vara med oss under kalaset. Han finns med oss alla och självklart kommer han att vara med sin fru på hennes stora dag. 


Så vacker
Min mormor är den absolut finaste människa jag vet. Jag har aldrig hört henne säga ett ont ord. Hon är alltid så glad och tacksam och gullig. På boendet där min morfar bodde kallade personalen henne för prinsessa för att hon alltid är så fin. Alltid fina kläder och smycken och alltid ordning i håret. Fantastiska vacker tycker jag att hon är. Och alltid är och har varit. 

Omtänksam bullmamma 
Hon är så otroligt omtänksam och trots alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn har hon koll på alla och vill veta hur alla mår. Ni vet en sån mormor man ser på tv som tjatar om att man måste äta ordentligt men på ett gulligt sätt. Ser till att alla har fått allt och mår bra. Hennes mat har alltid varit världens godaste och hon har alltid bakat och fixat. Nu orkar hon ju inte det längre men det är inte svårt att minnas hennes mat och fina kakor. Det godaste jag vet är fortfarande mormors gädda även om jag inte ätit det på flera år. 

Någon jag beundrar 
När jag var lite skulle vi skriva en liten uppsats i skolan om någon vi beundrade. Då skrev jag om min mormor. Vi hittade faktiskt den skrivboken i vuxen ålder och kopierade den så mormor har den inramad i köket. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev för det var länge sen jag läste den sist. Men ag ser den alltid när jag är och hälsar på. 

Grattis 
Grattis min underbara mormor! Jag hoppas att dagen kommer bli fantastisk och att vi kommer få ha kvar dig i många år till. Frisk och fin som alltid. 
Jag älskar dig! 



torsdag 21 september 2017

Oviktigt svammel



En vecka sedan
Idag är det en vecka sen min morfar somnade in. Det är fortfarande väldigt svårt att ta in. Han finns faktiskt inte mera. Det är konstigt. Han har ju alltid funnits och nu gör han inte det. Han hade det jobbigt på slutet med mycket värk och så. Därför tycker jag självklart att det var skönt för honom att få somna in. Men det gör inte sorgen mindre. Och om två veckor är det hans begravning. Det kommer bli tufft. Men även en fin stund tror jag. 

Ingen ork
I tisdags var jag med min syster och tränade. Herregud! Det var en timmes utomhus träning och vi körde tabata. 8 olika stationer med två övningar på varje. 20 sekunders träning och 10 sekunders vila x 8 på varje station. Det var inte mycket jag orkade kan jag erkänna. Jo jag gjorde alla övningar men att klara alla 8 omgångar var ju bara att glömma. Jag tror att jag klarade av att göra minst fyra omgångar per station och på vissa flera.

Arg och ledsen
Väldigt roligt men jag blev så arg och ledsen när jag insåg hur lite jag orkade och hur mycket alla andra orkar. Dels skämdes jag för att jag var tvungen att vila men också arg på mig själv för att jag låtit det gå så här långt. Jag tränade ganska mycket för cirka två år sedan men jag har helt tappat både kost och motion. Och att jag dessutom skyller på så mycket saker för att rättfärdiga att jag enbart äter skit och ligger i soffan varenda dag. Varför tar jag inte hand om mig själv? 

Måste leverera
Jag längtar faktiskt tillbaka till att blogga igen. Även efter att börja läsa regelbundet hos er igen. Men jag har inte riktigt orken. Jag tänker många gånger att jag ska sätta mig ner och skriva men så fixar jag det inte. Jag tror att det handlar om att jag känner att om jag börjar skriva så måste jag leverera minst ett inlägg om dagen. Vilket jag faktiskt inte måste. Jag väljer ju själv när jag vill och orkar skriva. Jag vet inte var detta krav kommer ifrån.... 

söndag 17 september 2017

Ljusglitar v 37


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick.

* att få måla och pyssla 

* sol! 

* få sitta bredvid morfar och hålla hans hand 

* vara med min mamma och syster 

* ha många fina människor i mitt liv 

* att ha nästan hela släkten samlad och kunna gråta tillsammans 

* ha sonen hemma en liten stund 

* få vara helt ensam och göra precis vad jag vill 

* laga god mat


fredag 15 september 2017

En bloggpaus


Jag tog en liten bloggpaus. Den var inte planerad men jag kände att varken ork eller lust fanns. Att jag behövde lite tid på mig att fundera över min blogg och mitt syfte. 

Men så blev min morfar sämre och all tid gick åt till att sitta vak, se vem som skulle vara där när och olidlig oro. Igår somnade han in. Min mamma var hos honom och sedan var nästan hela släkten där för att säga hejdå. 

Jag har saknat min blogg under dom dagarna jag varit borta men efter gårdagen vet jag inte när jag kommer tillbaka. Kanske blir det lite sporadiskt ett tag. Jag kämpar i alla fall på med veckans ljusglimtar. Så får vi se vad som kommer emellan där. 

söndag 10 september 2017

Ljusglimtar v 36



Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick

* få vara hemma med en snorig son vilket innebär flera mysiga dagar. 

* sova så länge jag behöver 

* doften av höst 

* roliga klipp på Youtube som jag och Melwin skrattar högt åt 

* god mat 

* få hjälp när jag behöver det 

* hämta ut Melwins nya glasögon 

* köpa sånt som behövs till hösten 

* ha någon att dela saker med 

* att efter väldigt lång tid få ligga bredvid Melwin och läsa för honom igen 

* bara ligga i soffan och lyssna på bok och göra ingenting 

* ett varmt bad 

* när saker som oroat mig löser sig 

* fina och förstående lärare 

* höra om min systers besök hos vår älskade morfar 

* fota regnvåta blommor och svampar 

* få sms från en vän som precis som mig tänkt höra av sig flera gången men annat har kommit i vägen och det är inga problem att vi inte hörts av på ett tag 

* sitta i soffa och redigera bilder och lyssna på musik i lugn och ro 

* alla Doris pussar 

* köra bil med hög och peppande musik

* få fotografera ett bröllop 

söndag 3 september 2017

Ljusglimtar v 35


Varje söndag samlar jag det finaste och härligaste som hänt under veckan. Sånt jag upplevt och känt. För att öka min tacksamhet och se hur mycket fantastiskt det finns runt omkring mig.
Idéen har jag lånat av Reaktionista som varje söndag delar med sig av sina stjärnögonblick

* välja nya glasögon med prinsen 

* få fotmassage 

* städa och fixa hemma 

* slå in paket 

* få pyssla, fixa och göra tårta till kalas

* stöd från någon som verkar se rakt igenom min fasad 

* alla människor som älskar oss 

* prinsen lycka när han öppnade sina paket 

* ett långt, viktigt och fint samtal 

* stå och titta och lyssna på ett spöregn med huvudet mot hans axel 

* sitta en stund med min bullet journal 

* sitta tillsammans med sonen i hans rum och bara vara 

* en stund ensam i bilen 

* bli väckt av en puss 



lördag 2 september 2017

Melwins födelsedag


Den 30 augusti fyllde min lilla prins 11 år. Helt otroligt att tiden kan gå så fort. Jag tyckte han föddes nyss. Det säger jag varje år. Men det blev i alla fall ett kalas på hans födelsedag. Han beställde mammas special tårta. Den jag alltid gör när han eller jag fyller år. Otroligt god!
Kladdkaka med banan och Marianne fluff. 


Jag bakade även både kolakakor och chokladsnittar så det fanns lite annat att äta på än bara tårta. 
Enkelt men  gott. Vi gör det inte så stort utan mysigt när vi fyller år. 


Han fick så mycket fint! Kläder, pengar, filmer, bok, godis och en egen kamera. Han lånade en av mina när vi var på Öland och tyckte att det var väldigt roligt att fota så nu har han en egen att använda. Hoppas att vi kan ge oss ut och fota lite tillsammans snart. Vore väldigt mysigt. 

fredag 1 september 2017

Vakna med ångest


Jag känner det så fort jag vaknar. Innan jag ens öppnar ögonen. Den är redan där. Det välkända trycket över bröstet som växer sig starkare för varje sekund. Hjärtat slår så mycket hårdare än vad det borde. Kroppen är så stel att jag inte vet hur jag ska kunna gå upp ur sängen eller ens röra på mig. 
Det sticker i armarna och snurrar i huvudet. Varför? Inte nu igen! Varför ska det alltid vara så här? 


Just denna dag ska vi åka iväg. Då vet jag redan kvällen innan att jag kommer vakna med ångest. Eller egentligen vet jag det så fort planerna är satta. Det kommer bli ångest. Från morgonen och förhoppningsvis fram tills vi är på plats. Har jag otur håller den i sig tills vi är hemma igen. 

Jag gör allt det där man ska. Gör trots ångesten. Kämpar inte emot utan låter den vara. Trots all ångest och att det känns som om jag ska dö så gör jag det jag ska ändå. Det ska sänka ångesten. Få den att sjunka och kanske försvinna. Men det händer aldrig. Trots år av att gå emot ångesten är den kvar. Ibland otroligt stark och ibland lite svagare. Men den är alltid där.