torsdag 13 april 2017

Jag hör deras röster




Jag hör deras röster. Eller det jag tror att dom säger.

Usch så tjock hon har blivit

Så hon ser ut! Tunt och stripigt hår, dålig hy, fula tänder och tjock.

Sjukpensionär... hon är ju bara lat.

Vilken mamma! Stackars barn som har henne som mamma.

Blogga och fota! Vem vill läsa om hennes patetiska liv och se pysslet hon gjort som ser ut som ett dagisbarn gjort? Och bilder som jag tar bättre med min mobil.

Haha! Hon har försökt sminka sig. Ser ut som ett barn har kladdar henne i ansiktet.

Jag hör dom ständigt i mitt huvud. Allt jag tror att folk tänker och säger om mig. Jag vet att det är i mitt huvud och att jag inte ska bry mig om vad andra tycker. Men det gör ont och rösterna tystnar inte. Det känns som om dom ständigt står bakom mig och skriker sina elaka kommentarer.

Jag vet inte vad jag ska göra. Hur jag ska få tyst på dom. Hur jag ska stå emot och låta bli att lyssna.

2 kommentarer:

  1. Jag tänker såhär när jag känner mig osäker; "vad spelar det för roll?" Det kanske låter konstigt, men så fungerar jag. Jag bryter ner tankar och osäkerheter, jag bryter ner dåliga erfarenheter och upplevelser och i min process av att bryta ner det i sina beståndsdelar så blir det också mindre skrämmande. Om någon säger det om dig, vad spelar det för roll?

    Jag vet att alla (dom flesta) människor vill känna samhörighet, ha vänner, höra till något slags sammanhang. Men jag tror det är viktigt att tänka på det man har istället för det man inte har. Om man är sjuk och ständigt går och tänker på hur sjuk man är, är det tillslut hela ens värld. Om man är osäker och mår dåligt och tänker som du beskriver ovan, blir det också tillslut hela din värld och genomsyrar allt du tänker och gör. Varje gång du träffar någon tänker du att "vad tänker dom nu" eller "vad säger dom bakom min rygg". Och även om det inte är sant, så är det din verklighet eftersom du tänker på det hela tiden. Det blir en så vansinnigt negativ spiral som jag varit i själ men också tagit mig ur, även om jag får jobba riktigt hårt på att inte dras ner i den om och om igen.

    Jag vet att det inte är lätt att "lära om sig" men det går. Det du upplever nu är egentligen mer en tvångstanke än något som hänt och som du naturligt reagerar på. Det finns många tekniker man kan använda och kanske har du provat dem alla, men utifall att du inte gjort det kommer här en favorit för mig.

    (fortsättning följer)


    SvaraRadera
  2. Om jag säger till dig; 1. det står en rosa elefant med blå prickar i rummet där du är just nu. Den står bakom dig, du vet att den är där, du kan inte se den eller höra den inte heller känna på den. Men du vet att den är där. 2. Blunda. Nu ska du tänka på vad du vill i 1 minut, precis vad du vill. Men du får INTE tänka på den rosa elefanten med blå prickar. Vad gör du? Ja, förmodligen som alla andra. "Jag tänker jag tänker, vad tänker jag på, ehh jag tänker på att det är kallt i rummet, att et snart är vår..ehh vad tänker jag på" och samtidigt som ett hjärnspöke ser du den där J*VLA elefanten i bakgrunden. Och innan du vet ordet av så tänker du, "jag ska inte tänka på elefanten", för det är så våra hjärnor funkar. Ju mer du tänker att "jag ska INTE tänka" så ju mer tänker du eller ju mer gör du. Hjärnan förstår inte "inte", den registrerar bara det du väljer att fokusera på. Och jag använder ordet väljer eftersom de allra flesta av oss har möjligheten att påverka vad vi fokuserar på (inte alla, men dom flesta). Jag tror, jag gissar av erfarenhet, att du tänker att "nej jag måste sluta tänka såhär" och det enda det leder till är att du tänker än mer på det. Har jag rätt?

    Mitt bästa varmaste tips till dig, som jag eg inte alls känner, är att sätta dig ner och fokusera på vad du faktiskt har i ditt liv som är bra. Säg att du har ont överallt UTOM i vänster handled, då kan du tänka att "min vänstra handled är frisk". Du kanske inte har jättemånga vänner (jag hittar bara på nu, jag har ju ingen aning) men du har en vän och då "jag är så tacksam för att jag har Lisa som vän" osv osv. Varje gång du börjar tänka negativa tankar om din kropp, den du är, vad människor säger, hur du mår..whatever som drar dig ner. Försökt att vända tankarna annanstans, men INTE genom att tänka "NEJ JAG FÅR INTE TÄNKA SÅHÄR; SLUTA TÄNKA" för det kommer aldrig fungera. Låt ångesttankarna om vad människor säger vara där dom är, notera dom mentalt "ahh jaha ni är här igen, spännande..eller inte" och sen låter du dom vara. Döm inte dig själv för hårt för att du har dom, tänk inte att du "bara måste få bort dom" och få inte panik i kroppen. Låt dom bara vara där men "bjud inte in dom på te" genom att börja snurra runt i negativa tankesnurror. Tänk istället på det du har, vad har jag idag. Är det fint väder, har ditt barn sagt eller gjort ngt roligt eller fint, har du läst ngt blogginlägg som kändes extra fint, fått ngn kommentar eller vad som helst.

    Och sen, som sista grej på den sjukt långa kommentaren (det måste vara det längsta jag skrivit någonsin förutom min egen blogg) så egentligen..vad spelar det för roll? Du är du, ingen annan kan vara du. Ingen annan går i dina skor, ingen annan slåss dina strider. Du är stark och modig, du kämpar vidare trots motgångar, sånt de flesta inte vet något om. Det enda som betyder något är vad DU tycker om dig själv. När jag tycker att det är riktigt tungt brukar jag tänka att min värsta dag ändå skulle vara en drömdag för någon annan", det ger mig perspektiv. Det betyder inte att man inte får vara ledsen, ha ont eller må dåligt, men att det finns så mkt fint i livet att fokusera på.

    Jag vet inte om ngt av det här var till hjälp, men jag ville iaf försöka.

    Stor kram

    SvaraRadera