onsdag 26 april 2017

Att sakna sin psykolog


Jag saknar min psykolog. Det var väldigt länge sen jag träffade henne nu. Hon är mammaledig och vi avslutade innan hon gick hem. Vet faktiskt inte ens när vårt sista möte var. Men det var förra året. I höstas. Sen dessa får jag varje månad ett samtal från en gammal kontakt på psyk. Hon ringer och kollar läget. För att höra hur jag mår om jag behöver någonting och om jag behöver träffa någon. Och nu börjar det nog bli dags att be om att få komma. Till henne eller till någon annan.

Det är mycket ångest och oro just nu. Och jag vet att det blir så här när jag inte varit där på länge. Då behöver jag träffa henne och prata. Tyvärr är ju hon mammaledig och får jag en tid så är det hos någon annan. Det är inte samma sak. Det är min psykolog jag behöver. Men det är bara att vänta på att hon ska komma tillbaka och hoppas på att få komma tillbaka då.


Jag har gått så länge hos min psykolog att jag hör hennes röst i mitt huvud. När det är jobbigt eller ångesten kommer kan jag höra hur hon säger vad jag ska göra eller tänka. Det är bra. Det räddar mig många gånger. Det finns många verktyg att använda. Ibland fungerar det och ibland inte.

Jag kommer ihåg när hon sa att jag skulle testa att andas i fyrkant. Man tittar på ett fönster eller en dörr. Sen andas man in medan man sakta följer den ena sidan med blicken. Stannar och håller andan och sedan andas man ut medan man följer nästa sida. Så fortsätter man. Men när vi träffades igen sa jag att det inte fungerade. Och min psykolog sa att hon kommit på det när jag hade gått. Att jag minst hade behövt en fotbollsplan. Och det stämmer. En dörr eller ett fönster räcker inte till.

1 kommentar:

  1. Ja, en psykolog blir väl tillslut ungefär som en familjemedlem. Tur att det finns så många duktiga psykologer. Och så bra att du har en så nära kontakt med henne att hon kan hjälpa dig även om hon inte är där!

    SvaraRadera