torsdag 10 november 2016

Böcker jag läste senaste veckorna

Jag fick ett erbjudande om att använda Storytel en månad för bara 9 kr. (Inte sponsrad)
Hoppade på detta och har hittills lyssnat på 3 böcker där. Och alla tre är fantastiska!
Dom jag lyssnat på är dessa:


En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker.

Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster. Dessutom har en omvälvande händelse i barndomen satt djupa spår i henne. Historien gör sig påmind och frågan är vad som är sanning och vad som är lögn, verklighet och fantasi. Kan sägnerna om sjön Marans onda krafter stämma? Finns det ett samband mellan försvinnandet och det som skedde den kvällen för många år sedan, då Gretas pappa dog? Och vad har egentligen hänt med Alex och Smilla?

Den här boken var otroligt spännande och den svänger hela tiden. Man hinner tro alla möjliga saker innan man får veta hur de egentligen är. Rekommenderas verkligen!



Det är sommar. Alex Schulman befinner sig på sin mammas lantställe för att övertala henne att skriva in sig på en avvänjningsklinik. Det räcker nu. Han vill ha sin mamma tillbaka. Den glada mamman han minns från barndomen. Vad var det egentligen som det gick fel mellan dem?

Genom Alex djuplodande och smärtsamma tillbakablickar till barndomen får läsaren följa det krackelerande förhållandet mellan mor och son, och, när sprickan dem emellan verkar vara som störst, följa det vuxna barnets desperata strävan efter att reparera relationen.

Det var Alex själv som läste boken. Den var fantastisk. Djup, sorglig, fin och otroligt beskriven.
Jag kan säga att de tog inte många minuter innan jag började gråta och de fortsatte genom hela boken. Men de blev även en hel del leenden genom bok.


Under Sanna Brådings framgångsrika och mycket aktiva yta finns en känslighet som har lett henne in på destruktiva flyktvägar i livet. Hon har kämpat mot anorexi, bulimi och olika missbruk i långa perioder. 2008 dömdes Sanna till fängelse för narkotikabrott och i och med det tog hennes liv en ny riktning. Från att ha nått botten har hon lyckats vända sina smärtsamma erfarenheter till något konstruktivt som hon nu bygger vidare på. Sanna Bråding är idag en insiktsfull person som är väl värd att lyssna noga på och den här självbiografin kommer att vara till stor hjälp för många med liknande läggning och erfarenheter.

Genom att dela med sig av sina egna erfarenheter vill hon ge stöd och mod till andra. Dels genom att visa på att det faktiskt inte behöver vara hopplöst hur mörkt det än verkar, dels genom att sprida insikten om att det faktiskt finns andra människor som kan nå och hjälpa en. Under 2016 håller Sanna föreläsningar om sina lärdomar under rubriken Från Tre kronor till fängelset där hon rakt och ärligt berättar om de slutsatser hon själv dragit av det hon gått igenom. Hon utelämnar ingen smärta och censurerar eller förskönar ingenting - vilket även kommer att bli en av bokens viktigaste framgångsfaktorer. Under 2017 planeras en föreställning som bygger vidare på föreläsningen.

Livet blir sällan som man tänkt sig. Det blir oftast bättre. Men det är du själv som måste se till att göra det bra. Vissa saker kommer alltid att finnas med oss genom livet. Jag är född med en känslighet och den kommer jag alltid bära med mig. Jag måste bara lära mig hantera den.

Otroligt stark bok. Väldigt öppen och ärligt. Gav både tårar och leenden. Mycket igenkänning från mig som också är duktig flicka. Sanna berättar om både känslor och tankar i olika perioder av hennes liv.

1 kommentar:

  1. Alltid bra med lite boktips framåt jul. Schulman har jag redan på listan. Den hamnar på högre prio nu efter ditt inlägg.

    Kul att se din ödegård. Jag älskar också ödehus. Det är något visst med dem. Har hört om en hel by som är lämnad men den ligger lite avlägset. En dag...

    SvaraRadera