fredag 7 oktober 2016

Lyckliga gatan


Jag har en stor passion för ödehus. Jag tycker de är fantastiskt att få gå runt i ett ödehus och fundera på vem som bott där, vart dom tog vägen och vad som hänt i huset. Så när jag för några år sedan fick veta att de fanns en hel gata som var öde var jag tvungen att åka dit. Så nu har jag varit där tre gånger.


Det kallas för lyckliga gatan och ligger i ett väldigt litet samhälle som är otroligt vackert. Men när fabriken lades ner så flyttade dom flesta därifrån. Otroligt sorgligt.


De finns spår efter att människor bott där. Mindre varje gång man kommer dit eftersom folk inte kan låta saker vara. Det fanns ett hus där de fanns riktigt mycket kvar. Där hade en man bott som sedan hamnade på ett äldreboende och hans saker blev kvar.


När jag går där tänker jag på alla barn som växt upp där och sprungit runt på gatan och lekt med grannbarnen. Hur de grillades i trädgården på sommaren och skottats snö på vintern.


Min son har varit med mig där och tittat. Han hade till och med ett föredrag i skolan om denna plats då han tyckte att de var så häftigt. Vi tog reda så mycket vi kunde om de så han kunde berätta massor. Vi tog till och med reda på vad den sista boenden där hette.


Reklam och vykort finns kvar. Jag är alltid väldigt försiktig när jag går in i ett hus (och går bara in i hus som är öppna. Bryter mig aldrig in) Jag rör inte saker och om jag skulle göra de så lägger jag tillbaka de precis där det låg. Och jag tar inte med mig någonting därifrån.


Denna kopp funderade jag mycket på. Vem var mor? Hade hon fått koppen av sitt barn? Användes den ofta? Nu låg den där på golvet. Trasig bland sågspån.


I samma hus fanns leksaker liggandes på golvet. Dessa barn borde nu vara vuxna. Funderar på om dom varit där och tittat. Om dom tänker tillbaka på sin barndom här och om de är fina minnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar