fredag 23 september 2016

När någonting skaver



Det är någonting som skaver i mig. Jag vet inte vad det är. Både kropp och själ talar om för mig att någonting är fel. Att jag behöver ändra något, lösa någonting eller ta hand om någon del av mig lite extra.


Kroppen värker och beter sig konstigt. De gör ont på ett annat sätt. Kryper i kroppen. Den rycker och krampar. Magen är orolig och jag känner mig precis på gränsen till sjuk. Ögon, hals och näsa kliar och stör. Det känns som om febern är nära. Men så har de varit i snart en vecka. Utan at någonting hänt.

Ångesten härjar. Jag har hjärtklappning och svårt att andas. Oron tar sig in i varenda cell. Jag känner mig otroligt ledsen men kan inte gråta. Trots att de känns som att jag behöver de. Släppa ut lite. Jag vill inte. Orkar inte. Energin är helt slut.

Jag tycker om att min kropp och själ säger åt mig. Problemet är att jag inte alls lyssnat på så länge att de tar tid för mig att förstå vad det är dom vill. Vad det är som är fel och jag ska fixa. Jag lyssnar så mycket jag kan. Tar in allt dom visar. Men jag kan inte höra budskapet. Så jag försöker vila. Ta det lugn. Vara i mig själv och göra de jag tycker om. Jag är med djuren, går i skogen, pysslar och fotar.

Jag vet att de kommer bli bättre. Att jag kommer få ett svar. Och då kan jag åtgärda problemet. Men tills dess är det någonting som skaver. Som tar bort glädje och energi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar