tisdag 13 september 2016

Ångest och värk är inte så BARA


Här om dagen hade jag en riktigt skit dag. När jag fick frågan om de var nått som hade hänt så sa jag att jag BARA var trött, hade ångest och ont. Började sen fundera på de. Vad då bara? Jag har kronisk ångest och värk. Det gör mig extremt trött. Dessutom har mitt liv ändrats väldigt mycket dom senaste månaderna och jag har inte riktigt hängt med.

Varför skulle ångest och värk vara BARA? Jag är sjukpensionär pga det. Alltså är de allvarligt. Inte livshotande på någon sätt men tillräckligt för att jag inte kan arbeta mera. Jag lever med det alla dagar men denna dag var de värre. Men jag sa att de BARA var...

Varför ska man förminska saker man känner och upplever? När jag har en dag när jag är så trött att jag knappt orkar stå upp, ångesten dundrar ständigt i bröstet och varje centimeter av min kropp gör så ont att jag skakar så ska jag inte säga att de BARA är lite ångest och värk. Jag har kroniska sjukdomar som ibland är bättre och ibland sämre. Dessa har tagit ifrån mig mitt arbetsliv och hindrar mig från att leva livet fullt ut. Det är inte BARA. När ska jag lära mig? Och när ska samhället sluta stoppa huvudet i sanden när de gäller psykisk ohälsa?

2 kommentarer:

  1. Ja, varför förminskar man det man upplever och känner?
    På ett sätt så tror jag att det är någon slags ursäkt, alltså att på det sättet tar man inte plats med sitt mående. Som att man bett om att få ångest eller vad det nu kan vara...
    Och när man säger bara så blir det inget stort för andra heller (intalar man sig) och då tar man inte plats.

    Jag bara tänker rakt ut nu hos dig (du vet ju hur jag är på ett sätt)
    Men ibland så känns det som att dom/vi som redan kämpar ber om ursäkt för att vi kämpar, för att andra inte ska tycka att det blir jobbigt.

    Det är ALDRIG bara, aldrig!
    Det är kämpigt, hårt och jäkligt tufft. Och ibland har man faktiskt rätten att braka igenom i det. Så tänker jag.
    Stor kram från mig

    SvaraRadera
  2. Klart det inte BARA är värk och ångest! Men problemet är, tror jag, mycket att folk runt omkring ser det som att det inte är nån stor grej och då försöker man ursäkta hur man känner.

    Jag hoppas du mår bättre idag <3

    SvaraRadera