onsdag 10 augusti 2016

Förra veckans kaos


Förra veckan var de inte svårt att hålla sig för skratt. Plötsligt tog vårt vatten slut. Vi har egen brunn och den hade helt sinat. Så inte en droppe att använda. De är helt otroligt va beroende man är av vatten. Inte kunna diska, laga mat, duscha,  gå på toa, tvätta osv. Vi löste de tillfälligt med att hämta vatten i ladan (som har en egen brunn) så vi kunde laga mat och tvätta händerna. Sen blev de pappersalltikar för att slippa diska och jag tog barnen och åkte till vår lägenhet för att duscha. Kissa gjorde vi ute och de andra fick man cykla hem till grannen att göra. Dessutom gick strömmen en natt. Det regnade vilket vi blev glada för men de slog ut strömmen i fårhagen och tog med sig strömmen i huset också. Nått vi insåg kl 3 på natten. Bara upp och ut. Kolla så att fåren var kvar, fixa kontakten och få igång strömmen i huset igen.


Den här veckan har mannen börjat jobba igen efter semester. Även om han jobbat mycket under hela semester. Hans barn är hos sin mamma den här veckan så de är bara jag och min son som är lediga och hemma. Vi valde att åka till vår lägenhet den här veckan. Dels för att ha lite tid ensamma, för att sonen lättare ska kunna leka med sina kompisar och för att fixa till den och få ordning innan skolan börjar. För då måste vi vara hemma mera. Det går inte att köra fram och tillbaka varje dag. Nått vi inte alls tycker om. Att vara ute på landet och njuta är så mycket bättre än att sitta fast i en lägenhet. Och våra djur och resten av familjen kommer vi längta ihjäl oss efter.

3 kommentarer:

  1. Man inser inte hur beroende man är av el och vatten förrän man står utan. För ganska många år sedan nu så sinade vår brunn också. Då körde vi dunkar med vatten med oss hem från jobbet varje dag. Några dunkar hällde vi i brunnen så vi skulle kunna spola på toan och så och någon dunk hade vi till mat och dryck. Nu har vi djupborrat och hoppas att vi slipper det där igen. Men grundvattnet är så lågt nu så vi vet ju egentligen inte hur vi ligger till med vattnet, då brunnen är 108 meter djupt borrad och så långt ner ser vi inte... Men vi sparar och slösar inte i onödan. Jag hoppas att det löser sig för er.
    Kram Helén

    SvaraRadera
  2. Oj vad det händer. Hoppas det löst sig. Kram Anette

    SvaraRadera
  3. Svar: Ja det är riktigt underbart att se folk våga. Klart du vågar, och det är ju okej att börja lite försiktigt - allt måste verkligen inte ske över en natt. Men har man börjat och tar små steg, ja då är man ju på väg i rätt riktning - heja dig!!!

    SvaraRadera